Dagens Nyheter – 2 september 1871, sida 1

änner emottaga vi också hvarandra. Med Ysterrikarne vilja vi alltid förbli vänner. Med fransmännen ha vi aldrig varit det och kunna aldrig bli det. — Jag undrar, furste, om ni vet, huru fallständigt ni har slagit dem, hvilket bittert hat de hysa mot er, och huru fast de tro på, att de snart skola vara i stånd att med hopp om framgång kunna anfalla er. — Hvarken den franska befolkningen eller dess tidningar hafva låtit mig vara i okunnighet om dessa saker. Men om fransmännen visa oss, såsom da försöka att visa, att de icke äro slagna tillräckligt, skola vi slå dem genast. Det är fråga om redan i dag, att vi skola sända mera manskap in på fransk mark, Fransmännen mörda våra män i flera provinser, och vi kunna och vilja skydda oss. Frankrike, fortsatte fursten, begär alltid tid af oss för att anordna betalvingarne och vill beständigt hafva medgifvanden; och om vi begära något, så är svaret: Vi hatva inga instruktioner derom. Frankrike eger ingen man, vare sig politisk, civil eller militär, och Frankrike gör ingenting. För några dagar gedan gåfvo vi efter i gränstrågan, met Frankrike har förderfvat henne, och nu är eftergiftstiden förbi. — Och de franska soldaterna? — De hafva slagits väl. ; Vi talade derefter om Paris belägring. — Jag har alltid tänkt att, om jag finge tillfälle, fråga er, hvarföre I icke togen Paris i september 1870. Strid hade stått vid Chåtillon, en fullständig flykt, och portarna stodo Öppna. — Ni tror, att vi skulle kunnat intränga? — Visserligen. — Ah! Vi vidrörde Italien. Frankrike hade, enligt furst Bismarck, begått fel i krigen på Krim, i Italien och i Mexiko. — Att tillåta Italiens enhet var ett fel lika stort som att underkasta sig Tysklands enhet. — Men, farste, detta fel har gagnat er mycket, isynnerhet nu, om Thiers afkyler de italienska sympatierna. — Hvad mer! Han drifver Italien i våra armar. — Det har redan skett. — Hm. Jag talade vidare om Ryssland. Furst B. har fullt förtroende till den närvarande kejsarens uppriktighet. Det är en man med goda planer, som ännu ej blifvit utförda, såsom framför allt jernvägssysteraet, en fredens, verkligen en fredens man. Ryssland är ett så vidsträckt land, att Hvarje vidare utvidgning endast skall försvaga det. Emellertid — jernvägarne äro dess hufvudsakliga intresse. — Frankrike skall köpa sig en allians till hvarje pris. De ryska storfurstar, som varit i London, hafva starkt insisterat på hvad Europa har att för framtiden frukta. — Jag förstår, men tronarfvingen är aldrig densamme, då han uppstigit på tronen, och storfurstarne utgöra ekot af inbillade rykten — middagstimman afbröt samtalet.