Dagens Nyheter – 1 september 1871, sida 1

HV OO kom honom i förväg och yttrade, vänd till baronen: — Ni må gerna lita huru mycket ni behagar på min förmyndares ord; men jag säger er i alla fall: ingenting i verlden skall förmå mig att öfvergifva den som mitt hjerta valt. Det kunde ej falla mig in att gifta mig utan min förmyndares samtycke, men lika litet låter jag mig tvingas till att träda i äktenskap mot min vilja. i — Tiden öfvervinner allt motstånd, svarade Johan vy. Werth. — Och ni kallar er en ädling! utropade Adrienne med en åfbörd af den lifligaste förtrytelse. — Min fröken, jag är Johan v: Werth, jag älskar er, och derför skall ni också bli min, genmälde baronen. Härpå bugade han sig artigt och gick ut. Armand Louis stod med händen häårdtknuten om värjfästet; han darrade af vrede. Den unge mannen ämnade rusa ut efter baronen, men herr de Pardaillan höll honom tillbaka. — Icke här; han är min gäst, sade han. — Se der åter en ledamot af hedervärdå vargslägtet, som jag tycker det är så roligt att söka utrota, anmärkte Renåud. Herr de Pardaillan stampade häftigt not golfvet. — Ah, hvarför har han räddat mitt lif! utbrast han,