fan SR RR söka komma underfund med hvem den brottelige är. Hertig Albert drog en djup suck och satte sig ned. SvVvettdroppar perlade på hans panna, Margareta hade förlorat det uttryck af fridfull glädje och lycka, som herr de la Guerche förut märkt hos Henne. Med en allvarsam min steg hon upp och gick fram till Armand Louis. — Gud bevare er, min herre, såde hon med mild stämma, och härvid fuktades hennes ögon; jag vet icke, om det är ödets vilja att jag skall få återse er... Omfumna mig derför, såsom en bror omfamnar sin syster... Jag vill alltid minnas er som en kär vän. Hon tryckte sina läppar mot Armand Louis panna, . En obeskriflig känsla af på en gåvg vördnad och ömhet fattade den unge mannen, han besvarade hennes kyss, hvarpå hon försvann ur rumrnäet. Albert hade blifvit blek som. ett lik. En timme sednaro befann sig Armand Louis åter på Den krönta laxen, Följande dag vid middagstiden inträdde en uppassare till honom och sade: — En betjent i kungens livrå har kommit hit; se här hvad han hade-med sig för att öfverlemnas till ers nåd. Uppassaren bugade sig ödmjukt, i det han. räckte her? de la Guerche ett skrin, ombundet med ett sidenband, hvarvid en liten nyckel var fästad. Armand Louis öppnade skrinet,