Dagens Nyheter – 31 augusti 1871, sida 1

presentanter. Det fins nemligen icke i allt landskap ett tillräckligt antal personer son både äro lämpliga. för representantkallet och derjemte hafva såväl vilja som råd att åtags sig detsamma utan ersättning. Men om det således redan tillförere varit förknippadt med betydliga svårigheter att erhålla ombud till första kammaren inom de respektive länen, huru mycket svårare skall det icke blifva hädanefter, då det befinnes att man utan känd och giltig anledning kan blifva inkallad till tjenstgöring ej blott under vintern och våren, utan äfven på sommaren och hösten, d. v. 8 för den väsentligaste delen af året? Hur mången sjelfständig och oberoende man, sem hittills möjligen varit villig att åtaga sig uppdraget, skall icke hädanefter blifva tveksam, då han ser med hvilka extra besvärligheter uppdraget kan blifva förenadt! Och hvad blir följden häraf? Jo att första kammaren skall nästan uteslutande komma att bestå af byråkratiens koryfger, hvilka, mestadels boende i Stockholm och för riksdagsmannakallets skuld njutande tjenstfrihet utan afdrag å lönen, icke hafva något besvär med flyttning och dylikt, utan kunna jemnförelsevis makligt bevista kammarens öfverläggningar, till omvexling med middagarne och supfterna. Första kammaren räknar redan en sådan mängd dylika notabiliteter, att antalet deraf ej torde uppgå till mycket mindre än hälften, åtminstone om landshöfdingarno medräknas. Hvad skall det ej bli framdeles! Då den nuva rande ministeren är en profkarta på hvad byråkratien kan åstadkomma och snart sagdt uteslutande sammansatt af personer som pousserat sig på embetsmannabanan samt det häraf: följer såsom åtminstone den största sannolikhet att: den ej skulle ha någonting emot att på första kammarens bänkar:se sig. omgifven af idel vänner:och yrkesbröder, så frestas man nästan att tro; det ett af motiver. till den urtima riksdagens sammankallande verkligen varit en åstundan att trötta ut den. del af första kammaren som icke är solidarisk med ministåren och byrå: kratien och stt sålunda tillvägabringa i framtiden en första kammare af homogent byrå kratisk nät, i hvilket fall densamma skulle i förening Med det icke alldeles obetydande byråkratelementet i andra kammaren gifva full visshet om en lycklig utgång af dessa gemensamma voteringar till hvilka man säges på högre ort sätta så stora förhoppningar. Vi tro emellertid. att, om detta varit meningen, man gjort upp räkningen utan värden. Vi föreställa oss nemligen såväl att de nu befintliga sjelfständiga ledamöterna af första kammaren skola besinna sig två gånger innan de afgå, i fall de komma underfurd med att afsigtem verkligen vore att drifva dem härtill, som att vid de framtida valen inom landstingen dessa, heldre än att bereda byråkratien ytterligare insteg, skola utfinna medel att till och med förskaffa riksdagskostnadsersättning åt kandidater som icke derförutan skulle vara i stånd att åtaga sig riksdagsmannaäskapet — något hvarom åtminstone i ett par län redan fråga varit allvarsamt å bäne. I anseende till den mindre utveckling det politiska lifvet i vårt land ännu upphunnit, är det imellertid icke omöjligt att byräkratien ännu någon tid bibehåller den position hon innehar, men detta kan dock omöjligen vara länge, ty andra