Dagens Nyheter – 29 augusti 1871, sida 1

Piskan smällde, hästarne satte sig i gång; genast sprungo tömmarne af, som hade de varit vanlig sytråd. — Guds död! hvem har skurit af tömmarne? skrek kusken. Armand Louis närmade sig med blottad värja i ena handen och en pistol i den andra, som han dolde under kappan. — Här är en qvinna som ropar på hjelp, sade han med hög röst; hvad är då på färde? — Tillbaka! svarade en af ryttarne och red fram mot herr de la Guerche. — Haf inte så brådtom, min vän, svarade Armand Louis och satte spetsen af sin värja under hästens näsa. Ryttaren svarade med ett pistolskott, men kulan försvann mellan träden. — Du har sjelf velat det, sade Armand Louis, hvarpå han upplyftade pistolen och gaf eld. Mannen föll död till marken. Hans kamrat kom nu rusande fram till Armand Louis som med blixtens snabbhet sprang åt sidan och tilldelade ryttaren en häftig värjstöt i sidan, ropande: — Nu kommer turen till den tredje! Men den tredje stod redan framför honom med värjan i vädret. Månen belyste hans väldiga gestalt och hans röda skägg. — Kapten Jakobus! utbrast herr de la Guerche.