Dagens Nyheter – 29 augusti 1871, sida 1

AR 0 Rn TT Ne ge kt tilläfventyrs uppkomme i rustnings och roteringsbördan, borde billigtvis medföra någon lättnad af samma börda i andra hänseenden. Ehuru jag delar den af första kammaren sålunda uttryckta åsigt, att indelningsverkets reglering bör ställas i sammanhang med den ytterligare utveckling af indelta stamtruppen, som må finnas erforderlig, och jag alltså anser frågan från denna synpunkt böra tagas under allvarligt öfvervägande, har jag dock icke kunnat undgå att finna berörda reglering stå i väsentligt bereende af förslaget om den allmänna värnepligten, hvilken, på sätt jag tillförene vid flera tillfällen sökt visa, måste utgöra grunden för vårt försvarsväsendes förstärkande. Härvid anser jag mig för öfrigt, i betraktande af den utbildning nämda stamtrupp genom de afe. k. m. beslutade åtgärder redan förvärfvat och, allt eftersom de förväntade goda verkningarna deraf i mer och mer vidgade kretsar spridas, än vidare kommer att förvärfva sig, icke böra underlåta fästa e. k. m:s uppmärksamhet derpå, att de förslag, jag i fråga härom kan komma att fråmställa, hvarken behöfva eller, för så vidt organisationen skall bibehålla den karakter den hittills egt, måhända ens böra vara af någon särdeles omfattande art. Man torde härvid endast behöfva erinra sig, att, redan innan hälften af medeltjensteåldern är uppnådd, den indelte soldaten har åt militära öfningar egnat lingre tid än den i ettårig garnisonstjenst förlagde, för att finna, att man i dessa öfningar, äfven under nuvarande förhållanden, för ingen del saknar garanti för indelta armåns förmåga att uppfylla hvad af en stamtrupp billigtvis kan fordras. Ingen, och allra minst jag, såsom målsman för landtförsvarets behof, lär likväl förneka, att detta ändamål genom en i vissa delar utsträckt öfuingstid skulle ännu fullständigare uppnås; men man torde härvid så mycket mindre böra lemna ur sigte, att till följd af den indelta soldatens långa tjenstetid, under hvilken öfningarna årligen återkomma, desamma kunnat i någon mån förkortas, som det just är härigenom man förverkligar institutionens vackra grundtanke och lemnar den indelta soldaten de tillfällen till sjelfverksamhet, under hvilka han åter egnar sig åt det medborgerliga lifvet, skapar sig ett eget hem och uppfostras till den sedliga kraft, hvilken tvifvelsutan, äfven den, är ett icke oväsentligt moment i stamtruppens utveckling till ett tjenligt stöd för det unga beväringsmanskapet. Med blicken fäst jemväl på dessa förhållanden har jag, vid utarbetandet af de förslag i nu berörda hänseende, jag nar att underställa e. k. m:s nådiga pröfning och för hvilka jag längre fram i underdånighet vill närmare redogöra, trott mig hufvudsakligen kunna inskränka mig till yrkande på en förlängning dels af tiden för rekrytbildningen, såsom varande den, under hvilken grunden till den blifvande soldatens militära färdigheter bör läggas, dels ock af den hittills bestämda tiden för underbefälsskolan, på det en ännu större grundlighet vid genomgåendet af dithörande många läroämnen må vara att påräkna; hvarjemte jag genom de föreslagna anordningarna i afseende på underbefilet åsyttat att tillgodose det behof af sådant befäl, som kan komma att yppa sig och hvarå uttalandet härom i Första kammarens beslut också torde hafva syftat, Af de förändringar, jag sålunda trott mig böra nu föreslå i afseende på indelta truppens öfningar, blifver en följd, att t. ex. vid infanteriet dessa öfningar, hvilka ännu för fyra år tillbaka icke upptogo i medeltal mera än 25 dagar om året, men enligt nu gällande bestämmelser erfordra omkring 33 dagar årligen, hädanefter skulle komma att utsträckas ända till 44 dagar om året. Det besvär, som genom Ruyvarande aflönings och underhållsgättet rustoch rotehållare åligger, kännes naturligt