Dagens Nyheter – 29 augusti 1871, sida 1

hoppat öfver häcken, såg han något blänka i gräset; det var en konstrikt arbetad guldkedja, vid hvilken var fästad en liten damascerad dolk. Armand Louis tog kedjan och stack den i sin ficka. Ljudet af steg, som nalkades, påminde den unge mannen om att han var ensam mot flera, och att han måste strida med listens vapen, lika väl som med tapperhetens, ifall han ville ha någon utsigt till att komma från saken med lifvet. : Han ansåg emellertid att, om de individer som ströfvade omkring i trädgårdens omgifningar, hade ondt i sinnet mot någon i huset boende, så måste den heltäckta vagn, som väntade i skogen, spela en roll i pjesen, och han beslöt derför att begifva sig dit. Då han kom i närheten af vagnen, fann han den stående på samma plats som förut. En af lakejerna hade gått ett litet stycke framåt på vägen och kastade spejande blickar upp mot huset. — Nåå? frågade kusken. — Ännu ser jag ingenting, genmälde lakejen. Armand Louis, som märkte att han hade haft rätt i sina gissningar, drog sin dolk, svepte kappan om sig och framträdde dristigt ur busksnåret. i — Är det du, Konrad? ropade kusken till honom.