Dagens Nyheter – 25 augusti 1871, sida 1

Louis, och jag kastar min handske för hvars och ens fötter, som vågår påstå motsatsen. Markis de Pardåillan, som var en menniskokännare, såg med hvilket folk han hade att göra, och sade vänligt: — Var välkommen, käre kusin; var välkommen, min herre! Hvarken Armand Louis eller Renaud tänkte på att afsäga sig markisens gästfrihet, men de penningar, som herr de Chårnailles lemnat sin dotterson vid affärden, äfvensom det guld, hvarmed herr de Chaufontaine fyllt sin börs, innan han drog ut på äfventyr, hade till stor del blifvit använda under den långa vägen, och lifvet på herr de Pardaillans slott, S:t Wast, var dyrt. Der spelades högt; och herr de Pardaillan, som sjelf var slösare, glömde, 1 likhet med en stor mängd rika personer, att andra ibland kunde lida brist på hvad han sjelf hade i öfverflöd. När Armand Louis om aftnarne undersökte, huru hans affärer stodo, insåg han väl, att han snart måste tänka på att återvända till Frankrike. Detta var emellertid icke herr de la Guerches största sorg. Han fick visserligen fortfarande vara tillsammans med Adrienne, och hon hide ej förändrat sitt uppförande mot honom, men han såg henne ej så ofta, och han hade ej tillfälle till att tala ostörd med henne. Vid bordet hos herr de Pardaillan satt han icke bredvid, Adrienne, såsom han var van; och