Dagens Nyheter – 24 augusti 1871, sida 1

-— 140 — Böjda öfver sina. åror, fortforo Armand Louis, Carquefou och Dominique att. drifva båten framåt med oförminskad fart, under det att Renaud, som satt vid rodret, spejade efter skeppet med den hvitmålade relingen. Piötsligt smällde tvenne skott, och tvenne kulor försvunno i vattnet några famnar från båtens bakstam. — De fega uslingarne! sade Renaud, utan att vända om hufvudet; de veta att vi endast ha pistoler. Afståndet mellan de två båtarne var ännu lika stort; ty om också Matheus Orlscopp hade flera armar till sin disposition och ej heller sparade på hotelser och löften, så eggades flyktipgarne å sin sida af pligtkänslan och kärleken till en god sak; och deras händer blefvo icke trötta. — Ber du ej Den barmhertige samaritanen? frågade Armand Louis. — Jag ser dimman och floden, men jag ser intet fartyg, svarade Renaud. — Ro på! återtog Armand Louis. Två nya gevärsskott läto höra sig; och denna gång nådde kulorna ända intill aktern på båten. — De närma sig oss; tänkte Renaud. En solstråle föll som en gyllene pil öfver vattenytan, och hvad som återstod af dimman försvann nu helt och hållet. Fröken de Souvigny reste sig till hälften upp och bad på sina knän: