Dagens Nyheter – 24 augusti 1871, sida 1

I lans förnämsta ämne och att undervisning deri skulle bedrifvas på det mest själsoch tankemördande sätt i verlden, eller genom utanläsning af katekesen och till en del äfven af gamla och nya bibliska historien. Undervisning i öfriga ämnen bedrefs mera som en bisak med undantag af skrifning och räkning. Barnens mödrar, som sjelfva kanske ej lärt så mycket, vore belåtna härmed; skolornas första inspektörer, församlingspastorerna, ville ej störa gamla kära vanor genom att bråka med skolorna4, utan sofvo med godt samvete, om än med mer än vanligt uttröttad kropp, natten efter examensdagen, sedan de under dagens lopp gjort några flyktiga frågor, med salvelsefull röst uttalat några förmanivgar och utdelat några skillingsböcker som belöning för flit och goda seder. Lojbeten var väl ock flerstädes blott täckelse öfver politiska skäl. Fåtalets högre politikX har alltid varit grundad på en förutsatt okunnighet hos det stora flertalet. Af dessa antydningar, i hvilka icke den ringaste öfverdrift förefipnes beträffande förhållandena på 1840och 1850-talen, framgår redan, att vårt lands unga folkskola i afseende på lärarekrafter af staten icke blifvit så tillgodosedd, som man hade rätt att vänta, då det blef fråga om att på allvar taga i tu med denna vigtiga nationalangeligenhet. I en följande uppsats skola vi se till, specielt hvad beträffar Södermanland, hvad kommunerna tills dato gjort för folkskolorna och huru pass tillmötesgående de varit mot sina barns lärare.