Dagens Nyheter – 23 augusti 1871, sida 1

ev Hvart ni gå, dit går ock jag; hvar ni duka under för öfvermakten, der vill ock jag dö. — Det enklaste är att vi gömma oss, der det finns menniskor samlade i större mängd, sade Carquefou: Vi äro nu i ett qvarter, som, riktigt liknar en myrstack, må vi stanna här. Efter min tanke, böra vi äfven byta om drägter. Det är fjädrarne som göra fågeln. — Låtom oss genast uppsöka ett logis, sade Renaud. Jag vet ingenting obehagligare än att ligga under bar himmel, i eynnerhet när det regnar. Efter att ha betänkt sig en stund, valde man slutligen ett vid en smal gränd beläget litet värdshus, som hade två utgångar. Carquefou och Dominique, som utskickades för att köpa kläder, kommo tillbaka på eftermiddagen, bärande två väldiga paketer. — De kläder, jag fått på min kropp, äro behäftade med en ohygglig fängelselukt, som gång efter annan kommer mig att rysa, sade Carquefou; måtte era, mina herrar, lukta bättre. När flyktingarne åter visade sig på gatan, sågo de ut som wallonska officerare, de der rymt från Tillys armå. Carquefou hade insvept sig i en grå kappa med skarlakansröda uppslag, låtande påskina att han var kapten,