po oo ASSR berörde tvenne fransmän och deras betj-nter, hvilkas namn och signalement här meddelas . . . — Aha! nu kommer något som intresserar oss på det högsta, mnumlade Renaud. Härolden fortfor att uppläsa kungörelsen; icke en enda stafvelse gick förlorad för Renaud. Slutet på tillkännagifvandet var följande: — Och utlofvas femtio guld-ecus åt den som griper mördarne, lefvande eller döda. — HWignalementet duger nog, men belöningen synes mig vara väl liten, då det gäller sådant folk som vi äro, återtog herr de Chaufontaine. Femtio guld-ecus!... Ah, fy då! J:g kommer att klaga hos guvernören. De styrde nu sin kosa åt hamnen till. Emellertid hade de knappt lemnat torget och kommit in på en af de gator som ledde derifrån, förrän Armand Louis plötsligt fattade Renaud i armen och utbrast: — Fall på knä! I detsamma hördes korgossarnes klockor ringa i kyrkan. — Ah! böjer du knä för den heliga nattvardens skull? sade Renaud förundrad. Men Armand Louis pekade på en svartklädd man, som gick uppför gatan med blottadt hufvud, under det han gång efter annan gjorde korstecknet. -— Matheus Orlscopp! Och redan blänkte dolken i Renauds händer, medi Armand Louis fasthöll sin vän och sade till honom: