Dagens Nyheter – 23 augusti 1871, sida 1

känna sig visserligen ej så litet generade af att på sätt som skett hafva blifvit öfverflyglade af några simpla bönder från Österslöf och Tullus, Wärestorp, Jönvik och Kungshult eller hvad de nu i all verlden heta dessa barbariska namn på gårdar och byar, som man aldrig hört talas om förr än nu i vår förvända tid, då det för att ernå kompetens att sköta statens affärer hvarken behöfves att man tagit graden eller hofrättsexamen, nej, icke ens kameralen, och då allmänheten har den oförsyntheten att mera fästa sig vid allnogens praktiska erfarenhet än de lärdaste professorers och rektorers spetsfundiga deduktioner. Men om det är obehagligt för dessa herrar att på sätt som skett hafva blifvit praktiskt vederlagda utaf möten, hållna inom större delen af landet, möten, hvilka utan förutgången agitation utgått på att låta svenska allmogen säga sitt bjertas innersta tankar; så måste det deremot vara särdeles tillfredsställande för de 1064 inom andra kammaren att på detta sätt se sitt handlingssätt gilladt och stadfästadt af hela Sveriges jordbrukande befolkning. Resultatet måtte för dem kännas så mycket angenämare, som den af motsidan under förra vintern tillverkade konstlade opinionen så flitigt bearbetades af en del organer inom tidningspressen, att det fordrades ej så liten karaktersstyrka för att ej låta inverka på sig af denna byråkratiska opinion, en opinion som med . snart sagdt frenetisk ifver omfattades af det parti inom andra kammaren, som så blygsamt kallas intelligensenst — en intelligens som dock ej visar sin styrka i förmågan att se hvad klockan är slagen. Så mycket mera uppmuntrande att fortsätta på samma väg är det ej endast för de 106, utan äfven för denna skara af teckenförbidande neutrer, som endast önskar veta hvartåt vinden blåser, för att obetingadt följa dess riktning. Särskildt kommer nog andra kammarens majoritet att vid nu stundande urtima riksdag stå ett kanske ännu hårdare prof än det, som den hade att bestå vid årets lagtima. De grundiiga lindringar, som regeringen har för afsigt att erbjuda, komma nog att blifva af den art, att de locka med sig svaga naturer, som ej rätt förmå att skilja på en falsk och em äkta spanior4, och då det väl äfven denna gången lärer vara meningen att begagna denna öfverraskningens krigslist, hvari hr Abelin visat sig vara en sådan mästare vid två föregående riksdagar, så kan det väl hända att några fångas til en början; och vi skåda redan i andanom hur hela denna attiralj af egennytta, sjelfviskhet, råhet m. m., som, uppfunnen i äKalmard och med förkärlek begagnad i det byråkratiska lägret och af de i afseende å försvaret hittills privilegierade klasserna, nu ånyo skall tagas fram ur rustkamrarne och användas mot de 116 — ty det är välej omöjligt att siffran sväller med ett tiotal denna gången. Om, såsom det förmodas, regeringens lindringar blifva riktigt grundliga och det oaktadt de ledande männen i andra kammaren ej vilja acceptera dem, så är det ett ypperligt tillfälle för den ministeriela pressen att med ett sken af sannolikhet utropa: Nu äro de då alldeles oefterrättliga och befängda! — Kan man tänka sig en mera utpräglad egoism, m. m. m. m. i den kända stilen. Vi sade: med ett sken RR a SN RR ANAR VERA ns FE PTREDE VIRONT LEN PR ds FL RA EDER MN NERVER ga