Dagens Nyheter – 22 augusti 1871, sida 2

— Var lugn, min fröken, yttrade Renaud; jag har lofvat honom min dolk, och han skall ha den. Flyktingarne fortsatte ridten intill aftonen, utan att bli oroade. Men om man ej förföljde dem mera, kunde de derför ingalunda anse sig vara i säkerhet. Före daggryningen kunde ju Matheus ha skaffat sig friska hästar och utsändt folk efter dem åt alla håll. Renaud och Armand Louis voro icke vidare i Frankrike; Flandern lydde under tyske kejsaren, och stormarskalken af Tyskland var der naturligtvis känd och åtnjöt ett högt anseende. För att undvika att bli gripna, bytte de fem resande oupphörligt om väg och kommo slutligen till en stor stad. Det var vid dagens inbrott. Stadsportarne hade nyss blifvit öppnade, och en mängd bönder förde dels på åsnor, dels i kärror, förspända med hästar, grönsaker och andra landtmanna-produkter in i staden. — Låt oss följa med dem, sade Carquefou, så kunna vi ändtligen få veta, hvar vi äro. Jag har de-sutom alltid tänkt att man lättare kan gömma sig i en folkrik stad än uti en öken. — Du har rätt, sade Armand Louis. Herr de la Guerche kastade oupphörligt förstulna blickar på fröken de Souvigny, som bemödade sig att synas lugn. Var det väl möjligt, att hon skulle bli röfvad ifrån honom och att, sedan de nyss kommit utom Frank