Dagens Nyheter – 21 augusti 1871, sida 1

fullkomligt här i verlden. Mina dragoner, hvilka sofvo som englar då jag lemnade dem, hade icke alla med samma ifver druckit af det sömngifvande vinet, och följden var att några af dem vaknade och ställde till oväsen. — Der ha vi orsaken till det larm som vi hörde! — Ja visst. Vi måste skynda oss, sade jag till Dominique, nu bryter stormen snart ut. Petter tog hästarne vid tyglarne och följde oss. Komna ett stycke framåt, blefvo vi varse två spöklika gestalter, som lågo på lur, den ena under fönstret, den andra utanför dörren. Här ha vi visst ett par nyfikna, sade jag till Dominique. Denne hade, tack vare affären med stalldrägen, fått smak för att slåss och dreg sin dolk. Jag kände mig genast helt förskräckt, och för att icke blifva vittne till ett mord sade jag till Honom: Om du åtager dig den der vid dörren, så skall jag språka litet med mannen vid fönstret. Två minuter sednare voro båda förflyttade till en bättre verld. Petter höll fortfarande i hästarne. — Det är en stalldräng som jag kommer att sakna hela mitt lif, sade Renaud. — Huu saken för öfrigt slutade, veta ni, tillade Carquefou, nu återstår för mig endast att nämna att, om ni ej hade skyndat er att döda ,don Gaspard och den fromme Matheus rlscopp, skulle jag ha svimmat. — Stackars lam! utbrast Renaud.