Dagens Nyheter – 18 augusti 1871, sida 1

Från Utlandet. Vid förhöret i lördags med de franska kommunalisterna hördes bland andra general Chanpzy såsom vittne. Han intygar, att han den 18 mars, melan han hölls häktad i Paris, bört en talare, i hvilken han igenkände Billioray, häftigt klandra dödandet af generalerna Lecomte och Thomas samt kallat det för lönnmord. . Billioray försäkrade, att Pariskommunens centralkomit6 gjorde allt för att miöska häktningarnes antal och befria sådane, som utan giltig orsak blifvit arresterade, men att detta stötte på motstånd hos de mer fanatiska anhängarne af kommunen. — Jourde fortfor i sina påståenden, att han efter bästa förmåga under kommunens dagar värnat om Frankrikes finanser och särskildt sökt rädda franska banken. Den öfyerlägsna och djupa kännedom, Jourde, hvilken är en några och tjugo års gammal student, ädagalade sig ega i finansiela ämnen, väckte nu, likasom under föregående ransakningsdagen, den största uppmärksamhet. — Assi upprepade, hvad äfven många opartiska iakttagare försäkrat, att insurgenterna aldrig använde brandprojektiler eller petroleumbomber. — Om måndag skall Courbet förhöras. I fredags utkom i Paris en af hr Frådric Dami författad bok, som väckt uppseende, emedan Hera i densamma offentliggjorda dokursenter bevisa, att Thiers och hans ministrar gillat de åtgärder, som Paris deputerade och märer vidtogo intill utbroftet af den egentliga kommunala resningen. Till och med sammankallandet af Paris valmän, 1 och för valet af kommunalråd, blef sanktioneradt af Thiers, ehuru det icke behöfdes synnerligt skarpsinne att förutse, det detta kommunalråd -skulle blifva extremt revolutionärt och söka spela samma roll som kommunen under den första revolutionen. Times specieHe korrespondent i Versailles fortfar att med hänsyn till ransakningen med Kgommunalisterna, påpeka det medeltidsartade och barbariska i det franska rättegångsväsendet. Det är dessutom blott allt för tydligt, att mängden af de vittnen, som åklagaremakten åberopar, äro påtryckta och allt annat än opartiska. Karakteristiskt är äfven, att en af de anklagade, väl icke utan skäl, yttrade, att han ej Kan åberopa vittpen till sitt försvar, emedan hvarje sådant vittne skulle bli gripet af regeringen och dömdt till samma öde som han sjelf. Vi omtalade häromdagen att klagomål anförts öfver det förvillande sätt, hvarpå de usla Paristidningarne Gaulois och Figaro refererat ransakningen med kommunalisterna. Så hade Gaulois rättegångsreferent påstått, att Assi i och för mordbrandsplaner uppköpt icke mindre än 300,000 grammer svafvel, medan i verkligheten detta svafvelköp, afsedt för försvaret, inskränkte sig till 300 grammer. Vidare hade samma tidning sagt, att Assi befann sig på Rue de Rosiers samma dag, då generalerna Lecomte och Thomas der dödades, men det är bevisadt, att Assi då uppehöll sig i Lobau-kasernen. Vidare hade Figaro uppdukat den sensationshistorien, att Regöere, för att pröfva en ny revolver, aflossat sex skott mot en folkhop. Domstolspresidenten Merlin älade Gaulois lögnaktige referent att i tidningen itertaga sina uppgifter. Hvad Figaro ansick, kunde han icke straffa osanningar, Ek rs——— vveimem———— rue 4 Ras