Dagens Nyheter – 18 augusti 1871, sida 1

— Det är tydligt att han gifvit de stackars djuren något slags gift. ! Armand Louis och Renaud betraktade hvarandra. — Och jag, som tog don Gaspård för en eremit, förklädd till krigare! jag, som, oroad af mitt samvete, stod i begrepp att bikta mig för Matheus Orlscopp! utropade Renaud. Han slog knytnäfven i bordet. — Nåväl, återtog han, må vi uppställa oss i väl ordnada leder och öfverfalla desså skälmar, innan de ana oråd. Vi taga deras hästar och bana oss en väg med värjan i hand. i — Herr markis, jag skulle helt säkert svimma, innan jag hunne komma ned utför trappan, utropade Carquefou. Jag ber er: öfvergif för all del er skyddspatronessa Sankta Estokade, glöm äfven, om det är er möjligt, S:t Herkules, halshuggaren, och låt oss i stället allesammans anropa den heliga Försigtigheten; tro mig, intet annat gudomligt väsende förmår hjelpa 088. I detta ögonblick slog klockan åtta i köpingens kyrktorn. Carquefou knackade sig i pannan och började gå fram och åter på golfvet med hastiga steg. — Förskräckelsen upphettar min hjerna, sade han; tillåten mig emellertid, mina herrar, för denna gång fungera som anförare. Om det blir nödvändigt för oss att slåss, då tar jag afsked från min befattning, det lofvar jag. För närvarande äro mina tolf vänner dernere