Dagens Nyheter – 18 augusti 1871, sida 1

ANS VIUIIUBUUS UUSVUUVUIVUGKLWUI ULL BUDVALIBY TD er NR så hafva dessa folkmöten degstitom konstaterat, hvad som icke kan frånses vid ordnandet af vårt försvar, att svenska nationen vill lefva i fred med sina grannar, på samma gång hon önskar ha ett försvar som skyddar denna fred, men icke stör den. Detta har uttalats på flera folkmöten, tydligast dock på de af hr Nils Larson i Tullus hållna, hvilkas resolutioner finnas återgifna i denna tidning för den 10 d:s. Dagligt Allehanda stämplar visserligen dessa resolutioner såsom virrigt uppställda och deras innehåll såsom XgrumligtX, ett uttryck som D. A. med förkärlek begagnag; men vi äro öfvertygade om att deh stora allmänheten funnit dem vara till uppställningen ganska rediga, fullt klara hvad innehållet beträffar samt välförtjenta af att allvarligt begrundas. Den grumlighett, som D. A. funnit i dessa resolutioner, ha vi lika litet som sannolikt de allra flesta af den läskunniga allmänheten kunnat upptäcka. Måhända härrör detta deraf, att vär ärade samtida så fördjupat sig i grumligheten, att hon vid nedskrifvandet af sin artikel till denna öfverfört alltsammans af just det, hon funnit grumligt. Vi ledas till detta antagande då vi se de direkta och indirekta insinuationerna mot namngifna och icke mnamngifna personer, hvaraf Dagligt Allehandas artiklar rörande folkmötena hvimla. Denna metod, länge af det sunda vettet utdömd, har varit i så fiitigt bruk, att den blifvit utsliten och har nu ej ens några trasor qvar, med hvilka den kan skyla sin nakenhet. Att supponcra däliga motiver hos personer, hvilkas politiska åsigter man icke delar, och att på denna grund om dem framkasta. förnärmande, att icke säga förnedrande, antydningar eller påståenden, det är ett dåligt sätt, som mäste väcka hvarje hederlig mäns ovilja och hvarje rättänkandes förakt. Ingen sak främjas genom sådana medel; ingen god sak behöfver dem. : En annan sak i D. A:s artiklar, som äfven stöter på det grumliga, är att, dä hon förebrår ett par koryfter inom demokratiska partiet, hrr Ola Jönsson i Kungshult och Sven Nilsson i Österslöf, att hafva haft ett par icke exakta uppgifter ), allt för att, enligt D,. A:s slutningskonst, vilseleda omdömet hos åhörarne, hon sjelf icke föraktar att lägga till eller taga ifrån, allt som det bäst passar i stycke. Om synden kunde bedömas efter en graderad skala, så vore det visserligen icke D. A., som i fråga om sanningskärlek droge längsta strået emot de nu särskildt utpekade koryfeernaX ; ty det är något annat att vid det muntliga föredraget och i diskussionens hetta eller i brådska lemna exakta uppgifter, än att framlägga sådana, när man i lugn och ro får sitta och öfvertänka hvad man skall skrifva för att sedan i tryck föreläggas en vida större allmänhet, än som kan vara närvarande vid ett folkmöte,. Då D. A. i sitt onsdagsnummer, med åberopande af Upsala-Posten, uppgifver att ordföranden vid odalmannamötet i Upsala, major Lundeberg, förklarat att med indelningsverkets upphäfvande skulle hvarje rusthällare i 7) Det är dock ännu ej visadt, att de verkligen fällt de yttranden, som äterfunnits i de högst ofull ständiga referaterna:.