Dagens Nyheter – 17 augusti 1871, sida 1

Eacrebleu! Det är bara en rubin, värd tusen dukater, och den skulle taga sig bättre ut, tycker jag, på denna lilla hvita hand än på don Garpards GMAlbacdtte y Buitragos grofva finger. — Det är ett helgon, som inte glömt bort att svärja, mumlade Renaud. -— Ett helgon, som kommer från Peru, hviskade Carquerou. Herr de la Guerche utbytte en blick af förundran med Adrienne. Kort derefter åtskildes man för att gå till hvila, mena Armand Lonis var icke mera så belåten som vid sin ankomst till SMaltheserkorset. Han hade börjat hysa berättigade tvifvelsmål rörande spaniorenrs gudsfruktan. Natten förgick emellertid utan att någonting hände, och de två vännerna beredde sig till att bryti upp, då don Gaspard kom och bad dem särdeles cnträget att de skulle göra honom den äran att supera denna dag tillsammans med honom. Armand Louis såg på Kenaud och denne åter på Armand Louis. Skulle det itke vara ohöfligt at afslå on inbjudning från en man, som visat sig så förekommande, och som var fromheten sjelf? Herr de la Guerche tänkte på rubinringen, men när en vis man syndar sju gånger om dagen, må man icke fördöma en soldat för det han glömmer sig ett ögonblick. Carquefous ögon talade dessutom kraftigt för bifall till don Gaspards förslag.