Dagens Nyheter – 17 augusti 1871, sida 1

det vara känd sak i hans grannskap, att eldsvådan i finansministeriets palats förorsakats af Versaillestruppernas granater, som slagit ned i arkiven, — Möjligheten häraf förnekades emellertid af öfverste Merlin. Ett telegram i vårt senaste lördagsnummer berättade i korthet, att 4:de krigsrätten dömt borgmästaren i Puteaux, en gammal man vid namn Roques till lifstids tvängsarbete. Roques var anklagad för att ha förledt nationalgardet i Puteaux att ansluta sig till kommunen. De flesta vittnena uppträdde till den anklagades förmån; några försäkrade, att han icke sympatiserade med kommunen; andra, att ålderdomsbräcklighet och obeslutsamhet varit hans enda fel. Prosten i Puteaux deremot påstod, att om hr Roques velat, så hade han kunnat upprätthålla ordningen. På grund af detta presterliga intyg blef han fälld. Om ett besök i kommunmedlemmarnes fängelse i Versailles skrifver Times korrespondent: I allmänhet ha alla fångarne papper, pennor, bläck och böcker. Jag inträdde uti Rocheforts, Rossels, Assis och Grousscts celler. Den förstnämnde, som har varit gejuk, hade på sin säng ett bolster, och hans lilla bord var betäckt med manuskripter. Han tyckes sysselsätta sig med att skrifva de sista tilldragelsernas historia. Några af dessa celler sågo komfortablare ut än de andra, beroende af innehafvarnes smak och tillgångar. Parent t. ex. hade på sin säng en vacker resfilt och ett stort förråd tobak och cigarettpapper i en broderad nattsäck. Fångarne ha rättighet att röka. I hvarje cell finnes en lista på de agremanger, som fången kan förskaffa sig för penningar, utöfver hvad som staten består. Under mitt besök i fängelset inföll den för fångarnes promenad bestämda tiden. Jag tog plats i korridoren för att se dem passera. De kommo en i sender med en och två minuters mellanrum. Den förste var Ferrå, den mest komprometterade af alla de anklagade. Efter honom kom cen ung man, Acosta, Raoul Rigaults sekreterare. Han är en yngling utan skägg med lorgnett i ögat och ett anspråksfullt utseende. Några ögonblick senare syntes Rossel. I hans resignerade hållning ligger något djupt rörande. Man såg genast, att man hade framför sig en gentleman, tillhörande en helt annan kategori än de båda förstnämnda individerna. Han känner det öde, som väntar honom såsom genikapten. Hans belägenhet är förtvillad. Jag har spelatX, säger ban, jag kar förlorat och jug vill betala. Han gör sig mga illusiover och han gör rätt deri. Han tyckes svårligen kunna undgå döden. Alla, som ha talat med honom efter hans arrestering, erkänna att han uppför sig som en tapper man, hvilken hbvarken söker dölja elier förneka hvad han gjort och som svarar lagnt och enkelt på de frågor, som framställas till honom. Han anses ega stora militära talarger. Efter Rossel kom Ulysse Parent, liten och tjock, med breda axlar och utan något märkvärdigt i eitt utseende. Detta kan deremot icke sägas om Rochefort, som följde efter honom, och som kastade en vild och mörk blick på oss. Jag stod så, att fångarne icke skulle observera mig, men Rocheforts oroliga öga var öfverallt, och han betraktade mig med sådan ångest, att jag kände mig rörd deraf. Man hade nyss erhållit del af anklagelseakten och hans nerRR ERT ANETTE PETRA TER NRT ST RES DA RT SA ATERN RSS