Dagens Nyheter – 14 augusti 1871, sida 1

Yr RA REN om dT TER mår dölja en tillfällig rörelse, som han förgäfves bekämpar, det var nemligen när han läste om mordes på generalerna Lecomte och Clment Thomas. . Under uppläsningen af detta dokument visade de anklagade Urbain, Assi och Billioray oupphörligt prof på em malplacerad munterhet, men de andra hörde stilla på; Courbet, Verdure, Ferrå och Jourde voro mycket uppmärksamma, understundom . tycktes någon oro genomfara dem, Derpå uppläste greffiern de 18 rapporterna, i hvilka lemnades personliga meddelanden om hvar och en af de anklagade. Medan detta pågick, tilldrog sig något ganska löjligt utanför domstolens sessionssal. Hr Ernest Picard sökte nemligen att få inträde dit utan att vara försedd med vederbörlig tillåtelse, men all f. d. inrikesministerns vältalighet kunde ej förleda dörrvaktaren att vika ett fjät från sina instruktioner. Hr Picard afstod från sitt försök och aflägsnade sig, lyckönskande gendarmen till hans samvetsgranna fasthållande vid instruktionerna. Regdre tycktes ej vara 54 år gammal, såsom han sjelf förklarade. Han är rätt väl klädd och har handskar pådragna. Han smålog vid vissa passager och tycktes på det hela vara mycket belåten -med sig sjelf och sin del i anklagelserna. TLullier, f. d. sjöofficer, skrattade under sina stora präktiga mustascher, då man uppräknade alla de gånger han under gin tjenstetid ådömts bestraffning, men blodet rusade åt ansigtet på honom och hans läppar skälfde, då han lyssnade till redogörelsen för hans aktiva deltagande i händelserna den 18 mars. Courbet förändrade ej en enda gång ställning under den tre timmar långa sesgionen och den två timmar räckande enformiga uppläsningen. Dr Rastou bibehöll sin fattning under hela den tid rapporten rörande honom upplästes, men mot slutet blef ban orolig, ty pu var det ej längre tråga om alla de utnämningar, han gjort inom medicinalväsendet och ambulanserna, utan om försvaret ända till knifven, hvilket han sökte anordna i Belleville innan han gaf sig åt preussarne, som höllo en af portarne i denna del af staden besatt. Under hela den låvga uppläsningen stod enkan Leroy, Urbains mätress, hvilken figurerar bland de häktade vittnena såsom anklagad för att ha bekommit juveler, då hon var närvarande vid husvisitationer, hvilka stodo under hennes älskares speciella ledning, oupphörligt vänd mot Urbain, som dock ej kastade en enda blick åt henne. Ulysse Parent var mycket uppmärksam och tycktes bli mycket förvånad, när han hörde de anklagelser, som voro riktado mot honom personligen. Klockan half 4 började påropandet af vittnena. Hvar och en visades in i ett närgränsande rum, sedan han svarat på uppropet, och der skulle han vänta tills han inkallades för att aflägga vittnesmål. . Vittnena passerade på några få alnars afstånd förbi de anklagade, af hvilka några reste sig upp, då de igenkände bekanta ansigten. Bland vittnena voro andlige af olika ordnar, några med vackra hufvuden och långa, hvita ekögg. Efter 10 minuters uppehåll underrättade advokaten Lachaud domstolen om att han: ingifvit .en anhållan: till chefen för den exekutiva makten om att hr Jules Simon måtte få höras såsom vittne och att han afvaktade hr Thiers beslut i denna fråga; hvarjemte hr Lachaud anhöll, att Courbets vittnen måtte få aflägsna sig till den dag, då de antagligen skulle äflägga vittnesmål. Hr Dupont do Bussac, Regeres -advokat, ansåg att domstolen ej vore kompetent att döva i nu förevarande mål, men domstolen förklarade, att den var kompe tent. Sesgionen var härmed slut. I tisdags förhördes en del af de tjugotvå vittnen, som blifvit af åklagaremakton inkallade för. att bevisa sanniegsenligheten