Dagens Nyheter – 14 augusti 1871, sida 1

ers excellens hvarje afton låtit brinna i sitt fönster. ! Renaud, som emellertid långsamt närmat sig, kunde, nu ej längre låta bli att blanda sig i samtalet ; han tillade: o— Det förhåller sig alldeles så som grefve de la Guerche har antydt; den tappre kapteren är för närvarande min gäst; han bebor ett litet trefligt rum, hvarifrån han kan se himmelen mellan tvenne jernstänger. Grefve Pappenheim bet sig i läppen af förbitt:iig, och den vrede, som så längo kokat i hans inre, gaf sig nu luft. — Mäster Hans! ropade han; grip-denne tuppkyckling och sätt honom upp, bunden till händer och fötter, bakom mig på hästryggen. — Det vågar inte mäster Hans göra, utbrast Renaud leende; han kommer alltför väl i håg hvad som tilldrog sig på fru Frisottes krog. — Jaså, du är förrädaren! utbrast grefve Gottfried, som nu förstod allt. Och med knytnäfven tilldelade han mäster Hans ett så våldsamt slag i pannan, att denne släppte tyglarne och föll tungt till marken. — Nu ha vi en man mindre att slåss med, mumlade Carquefou, i det han ref sig bakom örat. — Kriget är alltså förklaratd! ropade grefve Pappenheim och drog sin värja. De femtio ryttarne följde hans exempel,