Dagens Nyheter – 7 augusti 1871, sida 1

stas ns REA ÅRE sr erinrar ÄR AJ henius tolkade deltagarnes tacksamhet för mötets ordförande och bestyrelse. Afskedsfesten för mötesdeltagarne. (Telegram till Dagens Nyheter.) GÖTEBORG den 6 augusti kl. 6,40 e.m. Den stora afskedsfest, som staden Göteborg i går afton gaf för deltagarne i landtbruksmötet å Lorensberg, var besökt of omkring 3,000 personer. Två musikkårer spelade alternerande under hela aftonen i parken, som var eklärerad med bengaliska eldar. 9Sexa serverades i flera lokaler. Följande skålar föreslogos; af landshöfding Ehrensvärd för konungen och kungliga familjen; af prins Oscar för Göteborgs stad, hvarpå borgmästaren Björek svarade; af mötets vice ordförande J. J. Ekman för civilministern, som tackade med ett tal i mycket fredssinnad anda; af hr Ekmen äfven för landtbruksakademien, hvarpå professor Arrhenius svarade; af bäradshöfding Berger för Norge, hvarför: prokurator Jensen tackade: af drätselnämrdens ordförande kandidaten Pbilipson för de-främmande gästerna; af redaktör Hedlund för utställarne; och af prins Oscar för mötets ordförande landshöfding Ehrensvärd. Sedan ordet härefter förklarats fritt, uppträdde många talare, bland hvilka den bekante ledamoten af andra kammaren Liss Olof Larsson, som talade om folkupplysningens välsignelse och frumkallade öändligt jubel. Regattan vid Göteborg. Fredagens täfling å Hakefjorden skildras af lördagens Handelstidnings flanört på ett lefvande sätt. Hon skrifver bland annat följande, som vi taga oss friheten ätergifva: Den mörka linien af örlogsfartyg, som man nat rå; regatta-eskadern, dels förtöjd vid sina bojar, dels afvaktande tiden. att intaga sina platser; de många med åskådare öfverfyllda äpvgarne, segelfartygen och roddbåtarne, som korsade hvarandra i alla riktningar; musiken och flaggprakten — allt samverkade att bilda ett imponerande helt. När den röda gignalflaggan hissades å korvetten Chapman, voro alla kikare, alla blickar riktade på Phryne, Dagmar och Neptun, som under storoch toppsegel lågo färdiga vid si na bojar att öppna leken. Då signalskottet small, gingo förseglen å de begge sistnämda genast upp och i samma ögonblick hade de kastat loss. Phryne dröjde något litet. Var det i den stolta känslan af sin öfvermakt? Eller var det endast ett drag af britisk flegma hos dess besättning? I hvilketdera fallet skulle dock Phryne snart erfara, att hon hade en aktningsvärd, ja, farlig medtäflarinna. Väl loss sköt Phryne den dägeligaste fart under sin kolossala segelyta. Beundrande blickar följde henne, der hon med yrande skum kring bogen och med spända dukar ilade framåt, behagfull, spänstig och snabb i alla rörelser lik en ädel fullblodsspringare. Nu sköt hon förbi Neptun, som, framskriden till åren men ej utan ärorika minnen, hade erbjudit sig att vara den tredje i denna täflan, väl icke i hopp om seger, men för att öka de egentliga täflarnes triumf. Efter vid pass tio minuter såg man Neptun lägga upp i vinden och man trodde, att han afstått från täflingen ). Dagmar och Phryne tycktes nu ensamma på ba) Detta var dock ej förhållandet. Neptun genomseglade verkligen banan.