betygelse. Första gången han gaf akt derpå ställde han glaset tvärt ifrån sig; andra gången rynkade han ögonbryten. Den okände varseblef detta. Han började då betrakta ömsevis den unga flickan och den unge mannen, och härunder krusade ett förnämt leerde hans läppar. Denne främling misshagade på det högsta herr de la Guerche. Vid slutet af måltiden reste sig herr de Charnailles upp och yttrade, hållande ett till bredden fyldt glas i banden: — Mina herrar, jag ber er vara välkomna i mitt hem. Minst tjugu slottsherrar i vårt sköna Frankrike skulle helt säkert erbjuda er en vida rikligare undfägnad, men ingenstädes kunna ni vänta att bli mera hjertligt mottagna än här. Mitt hus står till er disposition. Om ni äro hungriga, så äten; om ni äro törstiga, så dricken; om ni äro uttröttade; så hvilen er. Det skall för mig bli särdeles angenämt att lingo få behålla er här såsom mina gäster. Jag är grefve de Charnailles, och jag har som god soldat kämpat i högstsalig konung Henrik den fjerdes arm6. Se här fröken de Souvigny, nin slägtinge. — Ah, fröken de Souvigny! mumlade den ekände, som derefter ännu uppmärksammare såg på den unga flickan. — Vidare får jag presentera för er min dotterson, grefye Armand Louis de la Guerche, hvilkens far stupade i konungens tjenst.