Dagens Nyheter – 5 augusti 1871, sida 1

dagen! Ni vet nu allt, kära kusin; behöfver jag väl tillägga, att för att förtjena er genkärlek finns det intet som jag ej är beredd att göra? Adrienne uppslog ögonen; en innerlig värma glödde i dem; hon räckte Armand Louis sin hand och sade med öm och rörd stämma: — Fröken de Souvigny skall en dag heta grefvinnan de la Guerche, eller också skall hon aldrig tillhöra någon man. — Gud i himmelen! utropade herr de la Guerche. Han kunde icke fortsätta samtalet ; Adrienne hade redan sprungit sin kos, lemnande i hans hand den bukett, hon nyss plockat. Hvad landskapet syntes honom förtjusande den dagen! Och huru väl han tyckte sig förstå de liflösa tingens tysta, hemlighetsfulla språk! ... Armand Louis kände sig likasom pånyttfödd. En mans hjerta klappade i hans bröst; han inträdde nu i lifvet genom kärlekens strålande port. Vid denna för hela hennes lefnad så vigtiga tidpunkt var fröken de Souvigny i sitt sextonde år. Och hädanefter såg man Armand Louis likasom förr ströfva omkring i närheten af Graride-Fortelle såmt fördjupa sig i skogarne, men han var nume a ofta åtföljd af Adrienne, och så ofta en suck af glädje framträngde ur hans bröst, besvarades denna med ett ljuft leende. Med hvilken flit egnade han sig ej åt de