Dagens Nyheter – 5 augusti 1871, sida 1

Artificiela gödningsämnens användning å olika jordmåner och för olika säden. Denna fråga var den första som afhandlades inom jordbrukssektionen vid nu pågående landtbruksmöte i Göteborg. Den uttömdes af professor Arrhenius, ihvilkens föredrag vi här, efter Göteborgs Handelstidning återgifva: Som man af frågans uppställning finner, går hon ut på vinnandet af kännedom af de faktiska resultaten af artificiela gödningsimnen. Från denna synpunkt hade också talaren uppfattat henne. Hade deremot vetenskapliga teorier afsetts, så funnes bland mötets medlemmar sådana, som i egenskap af agrikulturkemister redan gjort landet stora tjenster och nu varit limpligare att taga ordet. Praktiskt, sedt emellertid, hade man vid besvarandet af frågan en nödvändig utgångspunkt i gödningsämnenas verkan i afseende på, växterna. Då man göder, vill man naturligtvis höja jordens produktionsförmåga. Vanlig god jord innehåHer alla för växtens utveckling erfor derliga ämnen, men icke alla dessa i lika stor eller ens tillräcklig mingd. Åsigterna om växternas bebof och sättet för dessas tillgodogörande äro dock väsentligt uppklarnade nu wot förr. Nu t. ex. betviflar ju ingen, att växten för siit Hf behöfver både organiska och oorganiska ämnen, af hvilka .de sednare återfinnas i hennes aska, men den djupare kunskapen härom är dock ej särdeles gammal. : De ämnen, som växterna ej kunna undvara, äro fosforsyra och kali, hvarjemte detligger stor vigt uppå, att deras qvätvehaltiga beståudsdelar underhållas. Vid den numera lifliga uppmärksamhet, som de artificiela gödningsinnena framkallat, har man indelat dem i trenne stora grupper, bvarigenom öfverblicken öfver dem littas. Till första gruppen hänför man dem, som innehålla fosforsyra, till ändra dem, som innuehålia kali, och till tredje dem som föra qväfve. Hvad beträffar de till första gruppen hörande — de fosforsyrliga — ville tal. främst bland dessa nämna benmjölet, bvars värde är allmänt erkändt, eburu det ingalunda ligger ur mannpaminne, när detsamma började anviindas. Så expedierade Ther på sin tid hela frågan om detsamma på omkring sex rader — Olufsen, fom skret 1814, har derom ej ett ord. Lika litet har också Hurfver, som skref på 1820-talet, att meddela. Hvad man på vetenskaplig väg nu inhemtat om detta ämne är, att detsamma, i fint fördeladt tillstånd, upplöser sig blott då jorden ir tillräckligt mullbhaltig, så avt det i henne finnes nog kolsyra. Ammoniaksutvecklingen påskyndar remligen benmjölets lösning. För att höja verkan af detsamma låter man numera benmjölet jäsa genom fuktning med gödselvatten elicr genom behandling med svafvelsyra. Så uppkowmmer fosforsyradt kali eller superfosfat. Pun sådan behandling är dock ingalunda nödvändig. Äfven utan all preparation har benmjölet mycket god verkan och visar sig verksamt under flere år, men det fordras då stora qvantiteter deraf. I sjelfva verket är således superfosfatet att föredraga, eftersom det med mindre miingd fram-: kallar snabbare verkan, hvarmed också följer en snabbare omsättning af jordbrukarens kapital, och detta är af större vigt än utbålligheten hos jorden, hvarpå man förr fistade så mycket afseende. Men man måste komma ibåg, att växten är liksom djuret ett lefvande väsen, som bebötver sitt mål om dagen liksom det senare. Dessutom finnas nu superfosfater till billiga pri och dessa falla oupphörligt. Så äro i år pr iure än i fjol Och då man nu för 16 h 17 rår kan göda ett tunnland, godtgöres denna kostnad mera än dubbelt på första året. Emellertid finvas ej af benmjöl tillräckliga qvantiteter. Man har då sett sig om på andra SVEN TRE IDOR SKON DATA Dy FORNE SE STENTEN GA RSA BEEN SPIS NESS