Dagens Nyheter – 1 augusti 1871, sida 1

ju Nanna med det solklara leendet, som aldrig undanskymdes af ett dåligt lynnes mörka moln, der var modren med den fridfulla, strålande blicken, hvilken tindrade såsom cvighetens klara stjernor. Den gamle fadren började få grå hår, och den stolta hållningen fanns icke längre, gubben gick framätlutad, men när han såg på Uffe, den förskjutne och återfunne sonen, då uppblossade hos honom den aldrig fullkomligt släckta ungdomslågan, och i hans öga låg en glans, lik aftonrodnadens, då den utgjuter sig öfver de afläigs.a skogarnes toppar. Faster Malena deremot var oföränderligen densamma i alla tiders skiften, rask i sin hand och skarp i sin tunga som alltid, ehuru numera icke levererades så väldiga drabbningar mellan henne och öfversten som i fordna dagar. Faster Malena hade ju fått rätt: Chennes4 Uffe hade vuxit upp och blifvit stor och stark, fiendens skräck och Dannebrogens hämnare — allt detta hade öfversten måst medgifva, och sedan fanns icke mera något att tvista om. Äfven vännerna besökte Uffes hem, till största delen sådana som stått vid hans sida under de stora bataljerna. Bland dessa voro måjor Amstrup och Sören Lundegaard de två oftast sedda. Den sednare hade nu blifvit smedsmästare samt gift sig med dottren till en hemmansegare på Als, hvilken flicka han formerat