Dagens Nyheter – 1 augusti 1871, sida 1

pers LIUlllgGnS IUHULIVUUIVUUGAVMI UVA SUSVäLIEt UvLBll Erfarenheten svarar härpå ett obetingadt nej, och sunda förnuftet måste häri instämma. Genom att upphöra med arbetet en dag har både jag sjelf och mitt land blifvit så mycket fattigare, som det arbete, jag bort uträtta, har värde enligt gällande pris. Derför ju flera som inställa sitt arbete och ju längre sysslolösheten varar, desto mera minskas ger nom den aldrig inställbara förbrukningen såväl de enskilda besparingarna som nationalförmögenheten. Antag t. ex. att blott 1,000 arbetare, hvilkas daglön i medeltal uppgår till 2 rdr (lågt räknadt) per man, under en vecka inställa sina arbeten, så gör detta för hvar och en 12 rdrs förlust och för hela landet 12.000. Skulle sysslolösheten fortfara en månad, uppgår hvarje i striken deltagande persons förlust till närmare 50 rdr och hela landets till 50.090, förluster, hvilka aldrig kunna ersättas, ty om ock de personer, hvilka gjort arbetsinställelsen, lyckas tilltvinga sig högre aflöning sedan, så vinner landet härpå intet kapital, och icke heller den enskilde, emedan genom kapitalets förminskning till följd af arbetsinställelsen, de varor som behöfva köpas helt naturligt nåste blifva dyrare än förut. Om jag erhåller 10 procents högre aflöning, men måste betala 10 procent mera för mat, kläder och husrum m. fl. nödvändighetsvaror än förut, så är ju alldeles tydligt att jag icke får det ett solgrand bättre efter än före det aflöningen höides. I sjelfva verket uppgår dock den under en strike uppkommande nationalförlusten (liksom ock den enskilda) till betydligt mera än ofvan uppgafs. Under sysslolöshetens tid förbrukas icke mindre, utan snarare mera än annars, hvadan härigenom förlusten ökas. Det är nemligen gifvet att de från inbringande arbete sig afhållande dock befinna sig i en sådan bäde kroppsoch själsskakning, att de behöfva mera näring under den tiden än under lugnt arbete, att icke tala om de spritdrycker m. fl. öfverflödssaker, som nu förtäras i ymnigare mått än avvars. Fabriker och verkstäder med deras maskiner och verktyg m. m. kosta stora summor, men stå under tiden räntelösa, hvarigenom förlusten ännu mera ökas; likaså minskas bandeln med utlandet, i samma mån som qvantiteten af arbetsprodukterna nedgår, och 1 följd deraf äfven inkomsten derifrån, hvarjemte, om arbetsinställelsen skulle göras i större skala, landets kredit på verldsmarknaden skuile minskas. Räkvar man tillsammans alla dessa, jemte flera andra förluster, som genom cen arbetsinställelse uppstå, sä torde man kanske utan öfverdrift kunna påstå, att 1,000 arbetares sysslolöshet under en månads tid förorsakar landet en förlust af minst 100.000 rdr, men på samma gång landet förlorar, förlorar äfven hvar och en af dess invånare, dock mest den som uraktlåtit att arbeta, ty han förlorar sin daglön, han förstör mera af sina bespa ringar än om han nödgades ofrivilligt vara sysslolös och han har sin andel dessutom i landets samfällda förlust. Men det är icke nog med den materiella eller kapitalförlusten. Både de, som uraktlåta att arbeta, och mest dessa, och många andra, med hvilka de komma i beröring, särskildt deras familjemedlemmar, samt slutligen hela landet, göra genom arbetsinställelsen en ofantligt stor moralisk förlust. Det är en erfarenhetssats, som aldrig kunnat jäfvas, att fafänvg gå lärer mycket ondt. Det är tydligt, att sinvesstämningen hos dem, som inställa sitt arbete för att tilltvinga sig bättre vilkor, är i hög grad uppretad, antingen de nu hafva rätt i sina anspråk celler äro obilliga och obetogade. Alla vänja sig i mer eller mindre mån vid dagdrifveri; mången slår bort förargelsen i bränvinsglaset, och blir snart en yan drinkare, om han ieke var det förut, i hvilket senare fall