Dagens Nyheter – 29 juli 1871, sida 1

Uffe. stod. blek. -ochv djupt rörd, utan. att kunna säga ett ord. Faderskärleken, som han aldrig förr haft någon erfarenhet. af, hade nu plötsligt utgjutit. sig öfver honom. på. ett. så öfverväldigande. sätt,, att. den: bortsköljde ordet från. hans tunga. Först då Uffes mor närmat sig. och tryckt en läng och innerlig kyss på hansläppar, och Nanna. omfamnat . honom, och faster Malena; som icke kunde slippa fram, till. honom, för det.de andra stodo.i, vägen, sträckt utarmen och gifvit sin. glädje: öfver hans. hemkomst tillkänna. genom. ett välment slag med. flata handen på hans. breda.rygg, först då lösgjordes det bundna; ordet, och Uffe fick målet.igen; Äfven öfversten. kom så långt.att han.kunde uttrycka. sig med ord, men det förträffliga, han velat säga till. Uffe, kom. aldrig öfver. hang läppar — han hade glömt det. i: samma ögoa: blick han fick se Uffe, och sedan kunde han ej; mera erinra, sig det, Men öfversten. hade så. mycket annat. att säga.och berätta för. sin son, och allt hvad han. yttrade. tillskyndade helt säkert Uffe en ljuf. glädje, ty..det kom direkte från. hans af varma. känslor genomträngda fadershjerta, Uffe hade. tagit af sig sabeln. och lagt den på bordet.. — Vet du nu, hvad det här. är för, slag? frågade öfversten i det han fingrade på portedepen. Uffe smålog.