Dagens Nyheter – 28 juli 1871, sida 2

Kappridningarne i Helsingborg. (Bref till Dagens Nyheter. Helsingborg den 25 juli 1871. De här helsingborgåfne ha då en riktig bond; tur med sina kappirdningar, nota bene hvad vädret beträffar. Började det icke i går åter klarna, just som klockan led emot 2, då dagens nöje skulle börja! Dysterheten och den tysta tillbakadragenheten, som under hela förmiddagen gjort sig gällande, voro smart liksom genom ett trollslag på en gång försvunna. Den i all sin prakt ffambrytande sommarsolen speglade sig ånyo i Sundets vågor, göt sin glans öfver de på dess yta sväfvande Kundratals hvita seglen samt spred ett förklaradt skimmer öfver de i sig sjelfva skinande anleten, som i ovanlig mängd presenterades af de välmående skånska aristokraterna och som nyss, vid utsigten att gå miste om det väntade nöjet, blifvit en smula förlängda. Det hastigt ur sina gömslen utströmmande folket flockade sig ånyo kring de på torget till buds stående åkdonen, trängdes kring de vid hamnen för försäljning af jernvägsbiljetter uppför: da bodarne och lagade sig i hast, de flesta till fots naturligtvis, åstad till skådeplatsen för dagens täflingar. Föregående dagens rullande och traskande upprepades, fastän i mindre skola, tåg i långa banor kilade fram och tillbaka, enhvar var rädd för att komma för sent, hvilket dock visade sig vara en öfverflödig farhåga, ty, förmodligen på grund af det föregående ovädret, blef någon ridning ej af förrän kl. öfver half tre. Hvad som vid framkomsten mest öfverraskade mig, var att den stora läktaren var nästan alldeles tom; äfven de öfriga platserna innanför och omkring banan voro äfven glest befolkade, och tilloppet af den stora allmänheten, som på längre afstånd bevistade herrligheten, var i dag icke på långt när så starkt som i söndags, ehuru det likväl var ganska ansenligt och förorsakade ett jemnt hvimmel på hela vägen från banan till staden. Till den per telegraf meddelade redogörelsen för utgången af löpningarne är ej mycket att tillägga. I den första häfdade Lesseps på ett lysande sätt sitt rykte och kom åtminstone ett par famnar före Vala till målet; den förre reds af en jockej, som vid en blick bakom sig på sin medtäflare, då änuu ett godt stycke af löpningen återstod, helt ogeneradt böjde sig fram och klappade sin raske springare på halsen. Vala reds af löjtnant K. O. Bennet (icke C. W., såsomförut oriktigt uppgifvits). Lesseps fullborda loppet, 9000 fot, på 3 min. 45 sek. Audra löpningen gaf anledning till åtskilligt disputerande mellan herrar hippologer. Loke, som i dag erhöll upprättelse för gårdagens nederlag och vann priset, lärer emellertid härvid ha gjort skäl för sitt namn på ett sätt, som hos en stor del väckte tvifvel om, huruvida han verkligen förtjent priset. Under den 2la eng. mil länga löpningen var han i början före Caprice, men vid ett af hindren, en vall och graf, ville han ej öfver, utan konstrade och började helt sonika vända om, då, enligt hvad det berättades, en viss tränör, som måste ha varit förberedd på detta fall, var tillhanda och vände honom om igen samt förmådde honom att fortsätta loppet, hvarvid Caprice kom förbi och fick försprång tills närmare slutet af banan, då Loke åter sprang förbi medtäflaren och, oaktadt den nyssnämnda omvändningen, kom fram flera famnar före Caprice. Det påstods också, att den i mörksens färger klädde Lokes arga list vid detta tillfälle äfven på ett annat sätt, till mångas förargelse, uppenbarade sig, i det han vid den förutnämnda grafven,.som var något kortare än vallen och sålunda icke helt och hållet upptog banans bredd, alls icke skall ha hoppat öfver, utan helt simpelt kilat vid sidan, emellan grafven och stängslet.-Huru som helst, visade han sig emellertid som en stark och särdeles uthållig löpare. Den tid, hvarpå han fullbordade loppet, utgjorde 5 min. 46 sek. Gallant, som tog priset i tredje löpningen och sprang 11, eng. mil på 2 min. 40 sek., lät i början af loppet helt lugnt den danska Loreley springa förbi sig och bibehålla försprånget, tilldess de kommo in på sista delen af banan, då Gallants tyske jockej plötsligt med all kraft spände på och med en blick tillbaka samt under utropet: Das taugt nicht! susade förbi sin medtäflare. Redan innan sista löpningen börjude, hade det vackra solskenet åter måst gifva vika för småningom uppstigande svarta moln, ur hvilka en blixt plötsligen framljungade och genomskar rymden med ett rödaktigt skimmer. En