såg efter skydd mot de allt tätare nedfallande regndropparne, hvilka, just som löpningen slu tat och Coraly Helsats som segrare af de : pin ifvet för vätan likgiltiga, mest intresse rade hästvännerna, samlade sig till ett ordent ligt slagregn, som jagade samtlige åskådarne hals öfver hufvud från skådeplatsen. I språngmarsch, med uppspända paraplyer, bar det åstad mot landsvägen, de små ödinjukt kry pande under stängslen, hvarvid hattarne höll på att göra en långresa, de långbenta klifvande öfver dem, med fara att vända benen i vädret, För min del tänkta jag ej på att fököa hvarken minuter eller sekunder, utan följde beskedligt den bortilande strömmen. En vagn hit, go vänner! HEtt kungarike för en vagu! Jo, pytt ock! Ingen ledig! De ha alla blifvit öfverbefolkade så hastigt, som om menniskorna, liksom regnet, ramlat ned ifrån himmelen. Och så lomade man slokörad och med atundsamma blickar på de alltjemt förbifarande vagnarne, med apostlahästärne löjande den teinligen uppblötta landsvägen, äter till staden, gom ånyo, efter det regnet redan före min ankomst dit upphört, klädt sig i det vänligaste solsken, för att ej tala om strålande, skälmaktiga leenden, som från åtskilliga ungdomliga anleten i fönstren helsade de återvändande kapplöparne. Och så var det nöjet slut, hvarvid åtskilliga reflexioner skulle kunna göras, om tiden och utrymmet icke förbjöde alla dylika. En anmärkning, som allmänt gjordes, förtjenar likväl att anföras, nemligen att tiden för de särskilda kappridningarne icke, eller åtminstone för bristfälligt, var annonserad, så att många hitkomna främlingar icke ens visste hvad här stod på. Fn annan är, att restaurationen vid banan tycktes vara till för att tillgodose restauratören, men icke allmänheten, alldenstund det lilla, som kunde fås, var, åtminstone i mitt tycke, oförskämdt dyrt. En butelj öl kostade således 50 öre, en flaska sodavatten 33 och ungefär en matsked glace 50 öre. TI staden åter var det jemförelsevis billigt, och på ett par af hotellerna åt man ypperligt. Å Mollberg serverades table dhöte, fyra rätter mat och !3 but. vin, för 3 rdr; å en annan restauration, som ej har något namn (ty Hötel de Bengta, såsom en af bordsgästerna kallade den, förmodar jag blott vara ett skämt) kostade middagen 1: 50, utan vin förstås, och den smakade förträffligt, så att hvem den mystiska Bengta än är, så måtto det vara en riktig matgumma. Jag afslutar nu min i hast gjorda skildring af denna tillställning, om hvilken en af de dervid närvarande (jag tror det var en skånsk idling), då han såg vattaet från den uppblötta banan stänka omkring de löpande hästarne, yttrade: Det tyckes nästan, som det här varit mer lämpligt att jaga beckasiner. Oajus.