Dagens Nyheter – 28 juli 1871, sida 2

t Per Sparre. Från Karlskrona har det sorgliga budskapet hitkommit, att en af fosterlåndets mest aktade veteraner både inom vapnens och litteraturens värf, f. d. öfversten grefve Per Georg Sparre, den 23 dennes aflidit i nämda stad vid den höga åldern af 81 år, Efter Posttidningen meddela vi rörande den hädangångne följande biografiska notiser: Per Georg Sparre, sonson af amiralen och presidenten i amiralitets-kollegium hr Erik August S. och son af ryttmästaren vid Södra skånska kavalleriregementet hr Erik S. och hans maka, Begina Ulrika Pihlgard, föddes den 4 maj 1790 på Lessebo bruk i Kronobergs län och blef vid 1 års åller faderlös. Ehuru ynglingens håg var att blifva jurist, måste han öfvergifva denna önskan för utsigten att erhålla en frikadettplats vid krigsakademien; men då detta hopp slog felt, måste modren skaffa sonen plats hos en ostindiefarare; men en slägting kom ändtligen emellan och lofvade betala gossens vistande vid Carlberg och möjliggjorde för honom att blifva fänrik vid Kronobergs regemente i början af 1807. Han deltog nu 1808—09 i expeditionen till Gotland, landstigningen i södra Finland samt der förefallande strider såsom vid Lakalax, Jerwenpää, Nappila, Viais och Helsinge, gjorde vinterkampanjen på Åland, reträtten isvägen öfver hafvet till Sverige samt expeditionen till Westerbotten, der han vid Säfvar blef svårt sårad och erhöll tapperhetsmedaljen i guld. Efter fredsslutet gjorde han flera kommenderingar och antogs som brigadadjutant 1812 hos general Rosenbiad. När kriget 1813 åter utbröt, lemnade S. deuna förmånliga post, emedan generalens brigad skulle stanna qvar i Sverige, och begärde få åtfölja regementet till den stora krigsskådeplatsen såsom kompaniofficer; men ännu på svensk botten valdes han till brigadadjutant hos öfverste E. Hederstjerna och b2vistade i denna egenskap marschen till Hamburg samt bombardementet derstädes. Förflyttad till adjutant hos generalen G. Boye gjorde han höstkampanjen med den s. k. norra tyska armen under kronprinsen Carl Johans befäl och öfvervar bataljerna vid Grossbeeren, Jiiterbock och Leipzig. Mot årets slut bevistade han Gläckstadts belägring. Ofta nyttjad vid underhandlingars bedrifvande, var S. ej utan andel i resultatet, fästningens öfvergång, och utnämdes af generalissimus till kapten i armån 1814. Stod samma år vid de i Belgien längst qvarvarande svenska trupperna, deltog i den derpå följande norska kampanjen och i träffningen vid Trögstad. Med krigets slut upphörde Sparres adjutantsbefattning och han ätergick till tjenstgöring vid regementet; men då konungens generalstab för armön organiserades 1816, utnämdes han till kapten vid densamma och anställdes som stabsadjutant först hos hr Rosenblad, sedan hos generalen Tawast. Blef major i armen 1820, kompanhichef 1823; var öfverstlöjtnant i armån, då han 1824 transporterades till öfverstlöjtnant vid flottans sjöartillerikår, som då uppsattes, samt blef derjemte placemajor i Karlskrona. När sjöartilleriregementet organiserades 1832, utnämdes 8. till öfverste och sekundchef för detsamma. Blef 1819 R.5S. O., 1844 K. 8. O. och kommendant i Karlskrona. Sparre var sedan 1824 gift med Carolina Pihlgard och hade med henne två söner och eh dotter. Den aflidnes skrifter äro allmänt kända och åtnjuta ett rättvist anseende. Bland dem må nämnas: poemet Thora eller Grimsholms saga (1820), romanerna Den siste friseglaren, Adolf Findling eller tre år under drottoing Kristinas regering, Standaret, skådespelet Kupgslena-färden, komedin Vid ett bad, novellen Himmelsblomman. Sparre erhöll sistlidna år af Svenska akademien konung Carl XIV Johans pris för förtjenstfull författareverksamhet. er Arja rar er ne nana An Rn ng