Dagens Nyheter – 28 juli 1871, sida 1

PRESENS EPS RASER SAR RIE ANA EE OEe man. År 1650 begärde Helsingland en dylik inrättning. Det afslogs då, men togs 1664 åter i betraktande och blef ändtligen 1675 bifallet. Det tyckes, som Wermland, Nerike, Gestrikland, Medelpad och Wiborgs län sedermera hade mer eller mindre förbundit: sig till något dylikt knektehåll, ehuru vi icke känna tiderna och vilkoren. Äfven båtsmanshållet före 1682 närmade sig mångenstädes till det senare indelningsverket, nemligen genom begagnandet af ett slags båtsmanstorp. Alla dessa inrättningar utgjorde öfvergångar mellan båda de olika indelningsverken, mer eller mindre bibehållande det äldres aflöningssätt, men införande det senares frivilliga öfverenskommelser. Karl den elfte och svenska krigshären före 1682. När Karl dep elfte uppsteg på tronen, utgjorde svenska krigsmakten vid pass 54,000 man. En sådan styrka tyckes vara ganska betydlig. Freden var dock sällan i dessa tider att lita på, ty grannarna i öster, söder och vester fikade ständigt efter tillfälle att återtaga hvad Sverige hade under sin nyss förflutna hjeltetid ryckt ifrån dem. Derföre tordes man aldrig blotta gränserna, utan nödgades på alla sidor underhålla starka besättningar. Efter dylika afdrag beräknades Sverige kunna lemna blott 16,000 man till ett utom riket gående fälttåg. Den nämnde hären befanns emellertid år 1672 icke på långt när-i så godt skick som vederborde, ty riksförmyndarnes krigsförvaltning var mycket klandervärd, och det gamla indelningsverket hade, såsom nyligen sades, råkat i någon villervalla. Många bland oordningarna fortforo ock under Karis ännu varande ungdomsår, och knektar förgingos äfven då af hunger och vanskötsel. Adeln anmälde 1675 förhållandet och ville i riksdagsbesvären införa klagomål deröfver, men Karl afböjde denna för hans styrelse ofördelaktiga punkt. Ganska olyckligt var ock, att en stor mängd krigsmanshemman hade under förra regeringens tid blifvit från sin bestämmelse bortryckta. Men knappt hade Karl setat några veckor på tronen, förr än han i detta sednare fall gick saken och oordningen rakt på lifvet. Ifrågavarande hemman hade enligt 1655 års reduktions-stadga varit förbjudna och således äfven bort till kronan återbagas, fast man icke skridit till verkställighet deraf. Men nu blef en stor mängd genast indragen och använd till härens förstärkande. Sedermera kom det olyckliga året 1675. Med omkring 20,000 man hade Karl Gusvaf Wrangel gått ut till Tyskland, Större delen blef under årets lopp upprifven genom striderna vid Ratenau, Fehrbellin och flerestädes, men i synnerhet genom de talrika rymningar, som fäljde olyckorna i spåren. Det misslyckade sjötåget 8. å. kostade ytterligare ungefär 8,000 soldater lifvet. HSjötåget 1676 och det olyckliga slaget vid Öland medtogo åter flera tusen menniskor. Således hade svenska hären inom vid pass ett års tid förlorat kanske 30,000 man. För att möta den i Skåne infallande fienden egde Karl utom fästningarnes besättningar blott vid pass 5,500 krigare. Men det var nu som Sveriges konung och allt Sveriges folk genom evigt minnesvärda ansträngningar återuppsatte en ny här och sedermera under köld och hunger jön a TT a AA NT SN Maa a Pr REN ES mtd Se RA SE Ar