Dagens Nyheter – 27 juli 1871, sida 2

passerade den fattige skomakarens hus, der han varit inqvarterad före slaget vid Slesvig. Skomakaren stod i porten, Uffe kände igen honom, han mindes väl denna påskmorgon, då skomakaren hade hjelpt. honom att fästa tornistern på ryggen och i hånfull, ton tillönskat honom lycklig resal — Nå, ser du nu att resan blef lycklig, ty nu har du oss här igen, ropade han till skomakaren. Denne förstod honom icke, utan bugade sig ödmjukt och sade: — Ack! nåd, nåd, stränge herre! Han anade ej att den ståtlige officern på den eldige springaren, som stolt red i spetsen för bataljonen, en gång hade varit hans gäst och sofvit under hans tak. Följande dag vandrade Uffe ut till Dannevirke. Han stod på samma ställe, der han den oförgätliga påskmorgonen hade burit Dannebrogen fram; blott hundra steg hade han då qvar, när signal gafs till reträtt! Två och ett halft år hade förgått, innan han fick taga de hundra stegen, år, fulla af strider? och vedermödor, men också rika på glädje och seger och lycka. Sommarsolen sken, den rödaktiga ljungheden var starkt uppvärmd. Låpvgt borta gick en herde och vaktade sina får. Uffe tänkte på den stilla vårafton, då han satt här tillsammans med Viggo och talade om Thyras sam