mansjunkna vall, som icke ens fåraherden fruktade längre. i Nu svajade Dannebrogen så ståtlig på Dannevirke. Krigsmusikens toner ljödo så herrligt; det var tDanmarks deiligst Vang og Vaenge som spelades. Uffe böjde ned sitt hufvud och sammanknäppte sina händer, i det han utbrast: — Lofvad vare Herren vår Gud, som hjelpte oss ur all vår nöd — lofvad vare Herren, som gaf oss kraft och lycka, så att vi kunde återuppföra Dannevirke!