Dagens Nyheter – 27 juli 1871, sida 2

öfverfalla angriparen och tillintetgöra honom, då han trodde sig viss om segern. I en hast upphörde de raska stormstegen, lederna vacklade. — Framåt, karlar, och tagen dem med bajonetten, kommenderade Uffe, men öfverrumplingen hade skett så oväntadt, att folket alldeles mistade besinningen. En grann regnbåge visade sig i detsamma på den molnhöljda himmelen. — Be, ropade Uffe och pekade på regnbågen, Vår herre sätter sjelf sitt tecken på himlen, att hädanefter skall det vara fred och ingen fara i Danmark. Fatten mod, soldater! Det gäller blott den sista dusten, fienden är utmattad, han kan icke längre stå emot oss, må vi slåss blott tio minuter till, och slagot är vunnet, Slesvig är vårt! Framåt! Men de gingo icke framåt. Det var som hade de nyss så käcka och stolta stridsmännen helt plötsligt blifvit förlamade. Då hörde man Sören Lundegaard höja sin stämma och ropa: — Dagen är glad, gossar, hurra! — Dagen är glad, hurra! svarades från alla håll, och de gingo framåt. Uffes tal hade de icke riktigt förstått, det var för mycket högtrafvande, endast oredigt fattade de hvad han menade med regnbågen, men nu hade Sören Lundegaard öfversatt det för dem på deras språk, och då förstodo de det väl.