Dagens Nyheter – 27 juli 1871, sida 2

RÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN. Pjurplågeri. Slagtardrängen C.G. Ljunglöf stod i gär inför polisdomstolen tilltalad för att ha bokstafligen släpat ett spädt lam öfver Mälareoch Kött-torget och fortfarit dermed oaktadt det arma djuret flera sånger tumlade om. Sedan vittnen blifvit hörda, dömdes Ljunglöf att, böta fdr för visad grymhet i behandling af kreatur samt att ersätta ett af de afhörda vittnena med 1 rdr 50 öre. Ja, si vittnet får domarn sjelf betala, å hva angår böterna, så angår di mej inte, menade Ljunglöf, i det han aflägsnade sig. Stockholms oordentligheter. Öfverintenaentsembetet har af t. f. stadsfiskal Cederborg blifvit instämdt till polisdomstelen för att det samma, I strid möt 27 2 byggnadsordningen, användt jör stort utrymme för byggnadsställningen utanför Kanslihuset och i andra fall ej ställt sig nämda förordning till efterrättelse — Två personer blefvo i går i polisdomstolen fällda att böta 20 rdr hvardera för öfverträdelso mot byggnadsordningen hvad beträffar dess bestämmelser rörande byggnadsställningar vid stadens allmänna platser. . . ; Stölderma å hotell Rydberg. Detta mål, hvilket vi förut i korthet omnämnt, förevar i går efter förutgånget förberedande förhör första gånen inför poliskammaren. Systrarne Aurora och imelie Jansson uppfördes från häktet, och deras gifta syster Amalia Östergren hade på kallelse inställt sig till förhöret. å målsegaren ej kan i detalj uppgifva hur mycket blifvit från honom stulet, och ej heller do häktade förmå lemnä Uppgift om Mängden af det tillgripna, har vid målets utredning uhder förberedande förhör ej kunnat utrönas till huru stort belopp det stulna kan sammanräknadt uppgå. Aurora Jansson bekänner sig ha tillgripit en mängd specerier, viner m. m., hvilket allt Emelie Jansson mottagit och delslemnat till den gifta systern A.malia, dels tagit hem till sin bostad, der hon, som sedan hon på sommaren 1867 lemnat hotellets tjenst, idkar en mindre diversehandel, de!s i densamma sålt en del, dels sjelf förbrukat återstoden. Systern Emelie Jansson erkänner sig ha af Aurora mottagit de af henne tillgripna effekterna med full vetskap o a att de voro på oärligt sätt åtkomna, men bestrider helt och hållet stt sjelf ha stulit några varor, hvaremot hon uppsifver sig vid skilda tillfällen under sin tjenstetid ba tillgripit penningar i två poster uppgående till 300 rdr. Hustru Östergren vidgår också att hon varit medvetande om attAu ora på oärligt sätt åtkommit de varor, som Östergren genom Svstern Emelie mottagit. För att i någon mån söka utröna till hvad belopp dessa utan tvifvel: ganska omfattande stölder ba kunnat uppgå, har en uträknving blifvit gjord. hvarvid systrarues bekomna löner sammanräknats och derifrån afdragits hvad antagligen kunnat äatgå till kläder, tvätt, nöjen m m. Af denna uträkning framgår att Aurora Jansson vid häktandet egde en tillgång utöfver hvad hon å besparade löner kunnat ega af omkring 1.500 rår och Erelie Jansson en lika beskaffad tillgång at owlrivg 2.300 rdr. Vid häktandet innehade Aurora Jausson en konutrabok med härvarande sparbank, enligt hvilken der innestodo 356 rdr, samt ett depositionsbevis äå i Stockholms onskilda bank insatte 500 -dr. Emelie Jansson innehade tre dylika bevis, ett å 590, ett a 300 samt ett å 200 rdr. De ha dessutom uppgifvit sig ha till sin broder i Karlskrona lånat den förra 1.100 rdr och den senare 2.000 rdr, likväl utan att ä dessa summor ha fordrat någon förbindelse. Vid gårdagens förhör vidhöllo båda sina bekännelser. Mälct uppsköts till annan dag i afvaktan på underrättelser från Karlskrona, der polisförhör hålles med flere d6 häktades slägtingar. (A. B.) LANDSORTEN. Pråp. Wenersborgs tidning berättar: Hos f. korporalen Anders Lidin på Torsered soldatstom infann sig sistlidne söndags morgon trädgårdsarbetaren Anders Mårtenson från Halland, hvilken haft tjenst på åtskilliga ställen. i orten, men nu bor på ett torp undar Skärsbo, för att mottaga skrädderiarbete, hvarmed han under den sista tiden sysselsatt sig. Efter uträttadt ärende afägsnade sig Mårtenson, men återkom kl. 6 på e. m. med begåran att få till ett dansnöje på Poxen medtaga husets dotter Britta. Modren vägrado dock detta, hvarjemte Lidin tillsade Märtenson att aflägsna sig, hvilket denne också åtlydde. Senare på aftonen, omkring kl. 9, var dock Märtenson åter på stället och fick nu efter något samtal Britta med sig ut till en närliggande backe, der de satte sig ned att språka. Sedan modren några gånger kallat på dottern, men denna dröjde att hörsamma kallelsen, gick den förra ut och befallde henne inkomma. Härvid uppstod mellan Mårtenson och modren en ordvexling, som slutade dermed, att den förre tog en till hands varande åkerhacka och med dess skaft, som dervid gick af, tilldelade den senare ett så våldsamt slag å hufvudets venstra sida nära hjessan, att hufvudskålen bräcktes, hvarefter Mårtenson sprang sin väg. Den af slaget träffade föll ej omkull, utan infördes hon vid dottrens arm i stugan, der hon, ännu vid full sans och med bibehållen talförmåga, sjelf aftog sina kläder, hvarpå blodet aftvättades och såret förbands. BSanslöshet inträdde dock efter en kort stund, och redan påföljande morgon kl. 7 afled hon. Så snart kronobetjeningen fått kunskap om den sorgliga tilldragelsen, blefvo efterspaninoar satta i gång. men ännu har dråparen ej