Dagens Nyheter – 26 juli 1871, sida 2

förmiddagen bevistat kappseglingen vid Klampenborg. Fartyget, som var klädt i festdrägt med flaggor i mängd, hade framför allt ombord de danska kungliga, kung Kristian, hans söner, kung Georg och kronprins Frederik, samt hans bror, prins Hans af Gliäcksburg, hvilka under musik från fartyget stego i land och mottogos med hurrarop samt direkte begåfvo sig till förste hofstallmästaren Tornerhjelms något jemförelsevis tarfligt belägna bostad i ändan af den enda återvändsgränd, staden har att erbjuda. Den dertill hörande trädgården är emeliertid af naturen så mycket präktigare och dit styrde genast det kungliga herrskapet kosan. Er korrespondent passade just på och fick se, huru kung Kristian öppnade tåget, förande värdionan vid armen, och huru en halfcirkel af bugande storgubbar innanföre i trädgården vid ljudet af en präktig taffelmusik emottog de inträdande. Det var också allt hvad jag fick se af hela herrligheten, ty derpå stängdes portarna, efter det en svärm brokigt utstyrda lakejer kilat in med andan i halsen. Från en stor mängd hus i staden svajade åtskilliga flaggor. Å ett hus på storgatan Bynte3 öfverst den grekiska, hvilken i förbifarten observerades af kung Kristian, som dervid stötte på kung Georg, hvarföre denne med en förbindlig helsniog belönade denna särskilda uppmärksamhet. Det klassiska Greklands unge monark var så till sägandes dagens bjelte, den bland de furstliga personerna, som helt naturligt ådrog sig mesta uppmärksamheten, Hans i sig sjelf intressanta personlighet — han ser särdeles godt och framför allt rask och liflig ut — får, vid tanken på hans ungdom, hans pvordiska härkomst och hans äfventyrliga uppgift att vara ett så oroligt, till en del röfvarmässigt, sydländskt folks ledare, ett särskildt intresse. Vid sidan af honom förefaller den äldre brodren redan mycket allvarsam och stadig. Men, fort till kappridningsbanan, antingen med ett af de långa jernvägståg, som helt beqvämt utgå från sjelfva gatan vid hamnen, eller med en af de vagnar, som upptylla törget! Hela vägen ända till målet är en enda oafbruten ström af äkande, ridande och gående. Det föregående regnet har haft det goda med sig, att man slipper det vanliga, odrägliga dammet. Himlen har nu klarnat och solen i all sin glans belyser det brokiga hvimlet. Vid ankomsten fram till vågplatsen, ser man dervid flera lysande ekipager, de kungliga och deras svit. Hertigionan af Östergötland med sina tre yngsta söner upptager en af vagnarna. Läktaren till venster är nästan fullsatt och den vidsträckta banan är utomkring till största delen garnerad med en ofantlig kompakt folkmassa, som dock, enligt hvad jag liört uppgifvas, icke är så obetydligt mindre än de föregående åren. Kl. är öfver 5, det dröjer, man blir otålig, ännu ingen löpning. Ej förrän öfver half sex komma de första hästarne fram och piaffera och musiken börjar spela. Det första loppet tar sin början, folkmassan blir alltmera lifvad, man hör ett sorl; som alltmera tilltager och öfvergår till en storm, slutande med jubel och bravorop, då Lesseps, efter att ha tillryggalagt 112 engelsk mil på 3 min. 6 sek., pilsnabbt ilar förbi målet, back i häl följd af sin medtäflare Fransiska. Det var ett särdeles vackert lopp, hvarunder alla hästarne temligen följdes åt. Löjtnant Harmens mottog priset som representant för Kapten Frisk. Andra löpningen skall börja, hästarne komma in på banan. Plötsligån uppstår ett buller, folket springer hit och dit. Hvad står på? frågar man hvarandra. Hr Evers Gorilla har afkastat sin -vid denna häst ovane ryttare; djuret, uppskrimdt och, förvirradt, hoppar in bland folkmassan, skenar rasande åstad öfver vagnar och andra föremål, som finnas i dess väg, slår omkull flera af den åt sidorna med förskräckelse vikande folkmassan, springer ötver ett stackars fruntimmer, som får flera hål i hufvudet och på annat sätt skadas, så att hon ligger der orörlig som död. En läkare, som skyndar till, låter föra henne upp i en vagn och kör till staden med det arma offret. för ett i flera afseenden tvetydigt och särdeles vådligt nöje, följd af det uppskrämda folkets utrop och dystra betraktelser. Gorilla fortsätter emellertid sitt skenande längs vägen till traineringsanstalten, der den senast haft sitt hem, och de så småningom lugnade åskådarnes störda uppmirksamhet riktas åter på de inom banan församlade kapplöparne. BStartern ger tecken och de rusa åstad; återigen sorl och en rörelse som i en myrstack, men innan halfva loppet fullbordats, inträffar åter en olycka. Imperia med sin ryttare, tyske jockeyen Bluhm, kommar för lIingt vå Gidan nh ock med