Dagens Nyheter – 26 juli 1871, sida 2

ten narotver facklan, och olyckan var skedd. Kapplöpningarne vid Helsingborg. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) Helsingbory den 21 juli 1871. Man kan bli hvimmelkantig för mindre. Dessa kapplöpningar medföra ett virrvar, ett buller och väsen, som gör en korrespondent . nästan yr i hufvudet, hvarför hans skildring också troligtvis blir derefter. Hvilket traskande, körande och ridande, hvilket sorl och stimm af menniskor, lokomotivhviss lingar, positiver, kupå urladdningar och ångbåtsaflastningar, huller om buller! Det går ännu omkriog i min bjerna efter gårdagens för mig åtminstone ytterst ansträngande nöje. Nå ja, den första kapplöpningens resultater har jag redan per telegraf meddelat edra läsare; den är gudskelof lyckligt förbi, nej, tyvärr, icke så alldeles lyckligt, såsom redan är antydt och sedermera skall visas; men man har åtminstone denna förmiddag att hvila sig på, tills på eftermiddagen, då det går löst igen, ehuru det då, hrad folkmängd och buller beträffar, blott blir en matt afspegling af gårdagens utomordentliga kommers, som i en sådan här, hastigt improviserad korrespondans naturligtvis endast helt flygtigt kan ätergifvas. Först och främst får jag uttrycka min förtiusning öfver Helsiogborgs herrliga läge och den makalösa utsigten öfver Sundet med dess hundratals seglare, ev utomordentligt vacker, alltjemt skiltande tafla, hvaraf jag i lördags eftermiddag hade tillfälle att pjuta under en promenad norr om staden på de grönklädda höjderna, der åtskilliga vackra villor för deras afundsvärda egare utgöra de mest angenäma sommuarvistelseorter, en menniska kan önska sig. Äfven söder om staden ligga dylika. deribland den gamle Orvar Odds bekanta Viila Canzonetta, som nu likasom tyckes sörja den bortgångne skalden. Att Helsingborg som brunonsoch badort blir allt mera besökt, är verkligen helt naturligt. Så mycken naturskönhet, så mycken friskhet, en sådan omvexliog och sådana kommunikationer! Vore jag rik, sannerligen, just här skulle jag slå ned mina bopålar. På qvällen var s. k. musikalisk aftonunderhållning i Helsan, en liten idyllisk plats, men tyvärr alltför liten. Der var en trängsel, så att man nästan mäste armbåga sig fram bland folkmassan. Skånska husarmusikens kända skicklighet förnekade sig icke. Dess prestationer gjorde en förträfflig effekt i den stilla, herrliga qvällen. Den på eftermiddagen utanför hamnen anlände monitorn John Erieson var här ett fullkomligt evenement, och otaliga voro de båtar, som säväl i lördags som i går dit öfverförde besökande, hvilka af matroserna välvilligt initierades i detta mekaniska underverks djupa hemligheter. En liflig dansmusik på skeppsgossebriggarne ackompanjerade dessa utflygter och lockade en mängd folk i lördags afton ut på den här till promenadplats med särdeles förkärlek begaghade norra hamnarmen, der ända till ut på natten lif och rörelse rådde. Efter ett par ganska strida regnskurar natten till i går var himlen hela den följande förmiddagen temligen mulen. Allt emellanåt tiltade emellertid solen fram, liksom lekande kurra gömma med de på himlen en smula oro ligt blickande vandrarne, hvaraf isynnerhet de feminina i sina luftiga toaletter naturligtvis voro mycket försigtiga, och en faslig uppståndelse och en ordentlig kapplöpning af skönheter i alla möjliga bjerta färger blef det i går vid middagstiden, då ett par dugtiga skurar öfverraskade det alltifrån tidigt på mörgonen oupphörligt tillströmmande folket. Ej mindre än 18 jernvägstig hitkommo och lika många afgingo i går, och ängbätarne medförde, som sagdt, beständigt nya laddningar. Den på morgonen irån Göteborg ankommande Svea var alldeles fullastad. Bland andra hitförde den den bekante sportsmannen, grosshandlaren livers. KL half 3 ankom Malmö, likaledes öfverfull af passagerare, af hvilka en del på