Dagens Nyheter – 26 juli 1871, sida 2

So AVI — Jo, det tjenar till mycket, soldater, vänner, bröder! Ni som så ofta ha följt mig, ni som aldrig ha svikit mig, öfvergifven mig ej heller nu, det gäller äran, det gäller Danmark! Framåt! I samma ögonrlick träffades han af en kula i hufvudet och störtade liflös till marken. Dragonerna skingrades och spridde sig åt alla håll. Uffe såg Schleppegrell falla af hästen. Högsta befälet tillföll i samma ögonblick honom, försåvidt det ännu fanns något att föra befälet öfver. Allt höll på att upplösas, till och med gamla veteraner, som hade deltagit i alla fälttågen, började smyga sig bort. Dragoner och infanterister rörde sig om hyarandra i vild oordning. BStörtregnet fortfor oupphörligt, och fienden, som icke tröttnade att skjuta, framryckte allt närmare; ännu ett par ögodblick, och venstra flygeln skulle vara alldeles upprifven och dånskarne skulle ha förlorat slaget. Ett dunkelt rykte begynte gå från man till man, att äfven Leessöe stupat vid Gryde-skogen. I denna stund af ytterlig fara var det som hade en hittills okänd kraft vaknat i Uffes inre, gom hade han plötsligt blifvit så klarsynt att han kunde öfverskåda.-de kämpande härmassorna midt igenom töcknet och krutröken. — Schleppegrell hur stupat! vår fader, vår trofaste vän har stupat! ropade han med en