Dagens Nyheter – 22 juli 1871, sida 2

byråer för de frigifne i de flesta städer, och dessa byråer, hvilka inrättades med den beundransvärda hastighet och ifver, som i Amerika utmärka alla vigtiga företag, ha ansett det vara deras hufvudsakliga ändamål att upprätta gossoch flickskolor för färgade barn. Den 1 januari 1863, denna märkvärdiga dag i Unionens historia, förklarade presidenten Lincoln slafvarne fria i alla de distrikt, som hade gjort uppror mot Förenta statörnas regering. Den 22:dra i samma månad förelades kongressen en lag om nedsättande af en emancipationskomit6. Innan kongressens uppmärksamhet fästades på denna sak, hade i de olika staterna bildat sig ett stort antal enskilda sällskap för de frigifnes understödjande. Talfika hopar af män, gvinnor och barn hade brutit sina bojor och följt Nordstaternas trupper, anropat dem om hjelp och erbjudit dem sin tjenst. Hr Pierco från Massachussetts skyndade till Washington och androg i vältaliga ordalag flyktingarnes såk, begärde, att man skulle skaffa dem arbete och genöin uppfostran göra dem mogna för friheten. Tusen röster upprepade detta kraftiga upprop till allmänhetens ädelmod. Under det att alla de unga männen samlades under fanorna, ilade modiga qvinror till härarne och styrkte sina män, bröder och söner genom sin uppoffrande hängifvenhet. På krigsskådeplatsen inrättade de lasarett och ambulånser och glömde ingalunda de stackars slafvarne, hvilkas fjättrar kriget hade brutit, men som det hu gällde att skaffa medel till lifvets uppehälle. Det var återigen qvinnorna, som med största boredvillighet följde det upprop, som stälts till nationen, i det att de började grundlägga skolor för färgade barn i åtskilliga städer, der den segerrika hären hade, planterat stjernbaneret. Man Kan svårligen göra sig ett begrepp om, med hvilken kraft Unionens medborgare befrämjade detta verk. Redan år 1862 hade i Newyork, Boston och Filadelfia hållits möten, och såväl under humanitetens som religionens inflytande stiftades ett sällskap till frigifnas understödjande, ett missionssamfund i Newyork, en uppfostringskomit6 i Boston och dylika sällskap i Filadelfia, Cincinnati och Chicago. Man grundade särskilda tidningar, hvilka redogjorde för de resultat, som hvarje ärskildt sällskap genom sin verksamhet uppnådde, angåfvo beloppet af de insamlade frivilliga gåfvorna och meddelade bref och berättelser från alla de platser, der de svartes beskyddare utförde sitt kärleksvärf. Efter ett års förlopp hade man redan kunnat öppna 1;500 skolor för de färgade. Så snart Nordstaterna här togo en stad i besittning, följde en skara, af nit brinnande lärare och lärarinnor i dess spår. Generalerna inrättade regementsskolor för de negrer, som upptogos i hären. Presterna invigde dem ireligionens sanningar och sedelärans grundsatser och lärde dem samtidigt att läsa och skrifva. I Georgia, Louisiana och Tennessee utvecklade Sherman, Banks och Howard samma ifver i uppfyllandet af denna menskliga pligt som de äånvände på krigförandet. Den tid var förbi, då det i Sydstaterna vid dödsstraff var förbjudet ått undervisa slafvar i läsning och skrifning. Det bör sägas till denna vanlottade ras betöm, att man icke kan tänka sig en mera rörande syn, än den, som dessa arme erbjödo, i det att gubbar, män, qvinnör och barn med samma ifver skyndade till 8kolorna för att rikta sin själ med kunskaper som till de herbergen, der deras kroppar funno vård och hvila. En utsvulten menniska kan icke med större ifver kasta sig öfver den mat, man sätter fram för henne, än dessa stackars flyktingar öfver det kunskapens bröd, som en lefvande instinkt lärde dem att anse såsom ett första vilkor för deras pånyttfödelse. Lärare och lärarinnor gjorde allt för att uppelda deras ifver. Penpingebidrag, gåfvor i lifsmedel och beklädnadspersedlar tillströmmade från alla sidor. Den välgörande, rika Peabody skänkte 5 millioner frank till grundläggande af skolan TALL I Re AR mor SR