Dagens Nyheter – 19 juli 1871, sida 1

A hade nekat att ingå på en förlikning, skule vi ha befunnit oss i en svår ställning; ty om de löften, eom afgåfvos i Umballa, hade något att betyda, var emiren fullt berättigad att af oss vänta hjelp mot hvilken som helst inhemsk eller utländsk fiende. Hade vi nekat, skulle han naturligtvis ha vändt sig till Persien eller Ryssland. Hade vi ingått på att erbjuda honom vårt bistånd, skulle han högst sannolikt ha invecklat oss så djupt han förmått i en strid med dessa makter. Det är just detta, som vi på allt sätt bemödat oss om att undvika. Vi önska icke att täfla med Ryssland om dess välde öfver stammarne i Tartariet eller i dess svåra civilisationsarbete i mellersta Asien. Men ,om vi hade inlåtit oss på att hjelpa fadern mot Yakoob Khan, kunde vi knappt ha undgått att invecklas i mellersta Asiens politiska förvecklingar. Dessa svårigheter ha vi nu nu, tack vare lord Mayos fredsmäklande politik, lyckligen undgått, men det skulle vara förmätet att lita på ett fortfarande lugn i Afghanistan. Det var i verkligheten den omständigheten, att Herat fallit i händerna på en man, hvars stämning mot oss var tvifvelaktig, som gjorde vice-konungens mellankomsti de afghanistiska affärerna till en högst vigtig fråga. Herat, nyckeln till Indien, har af de avglo-indiska statsmännen alltid betraktats med vakna blickar. Då Persien år 1856 fick det i sina händer, invecklade vi oss i ett krig för att återskänka det dess oafhängighet, och ehuru vi aldrig lyssnat till de råd, Beom gifvits oss af militära entusiaster, hvilka ansågo egandet af Herat såsom en oersättlig förpost mot en rysk invasion, kunna vi icke frångå, att besittningen deraf öppnar en ny genomgång för en fiendtlig här midt igenom den afghaniska högslätten ända till Bolan-passet, sista försvarspunkten vid vår nordvestra gröns. Hvad angår de två vägarna in i Indien norrifrån, äro vi berättigade till att anse Khyber-passet såsom oåtkomligt för hvilken som helst invasionshär i fronten af vår disciplinerade styrka i Punjab. Men det är fråga om vår Scnidegräns är lika betryggad. Det är derför af stor vigt för oss under våra sträfvanden att uppehålla jemnvigten i Afghanistan, att draga försorg om att skydda våra gränser mot nordvest. Det är mycket möjligt, att vi, såsom vår korrespondent i Calcutta förut säger, befinna oss mycket nära uppkomsten af stora händelser i mellersta Asien, och om vi vilja undvika till och med möjligheten af inträffande olyckor, böra vi vara på vår vakt mot hvarje förändring,! som oväntadt kan komma öfver oss. Från Paris skrifver en korrespondent till Kölnische 4eitung följande, som får ökad vigt dergenom att det är en tysk som skrifver det: Så berättigade i många afseenden de kla;omål än voro, som, synnerligen vid krigets början, slungades cmot parisarne, med anedning af deras hätskhet cmot tyskarne, ;å mycket med glädjande är det nu — efter felutad strid — att låta full rättvisa vederaras den franska hufvudstadens befolkning ör en egenskap, som väl sällan till den srad torde påträffas inom en stor stad. Jag nenar den öfver allt beröm höjda ärlighet, . som blifvit ådagalagd, synnerligen af de ENS Bö RNE EET LD EE ARBE TIERRA STTAIED lassa