fe AA tra allt för att påskynda resan, hvilket väckto icke ringa förvåning hos jägmistaren. — Jagtrodde annars inte, att mi var någon vän af sådant här jägtande, sade han, men nu märker jag att, när ni väl kommit i farten, så har ni qvicksilfyer i benen. I den sista stad, de hade att passera, väntade dem jägmästarens egen dräng och vagn. — God dag, Paul, sade jägmästaren; står allt väl till hemma? a — Allt står väl till, svarade karlen, och Robert mår förträffligt. Jag skall helsa husbond från honom; ni må tro, att mameell Nanna och han äro nästan oåtskiljaktiga. Alltså hade en ny person uppträdt i jägmästarens hem, sedan Uffe sist var der. Uffe hade den största lust till att fråga, hvem denne nykomling var, men så tänkta han sedan, att det fick han väl ändå tids . veta. De togo plats i vagnen, hästarne tr. de raskt utåt landsvägen. Men Uffe var icke längre så angelägen om att komma fort fram Bom han förut varit; ja, han önskade nästan att ban aldrig hade företagit denna resa. Robert lefde beständigt i hans tankas; nu tyckte han att han burit sig förskräckligt dumt åt, då han alldeles uraktlåtit att göra jägmästaren några frågor angående Nanna, Derför hade han också ingenting fått veta om henne, ja kanske — och en ny id6 uppstod hos Uffe, ty kärleken är, som bekant, rik på idger och uppfinningar — kanske hade jäg