Dagens Nyheter – 13 juli 1871, sida 2

Bref från Mariefred. Den 4 juli. Fru Carin Håkansson. En stor del af de många resånde, som besökt Gripsholms minnesrika slott och den derinvid-sä naturskönt belägna miniatyrstaden Mariefred, torde med nöje påminna sig dess original, den digra, fryntliga, välvilliga, humoristiska och af alla högt värderade gumman Håkansson, som : bodde i det röda hörnhuset med källaren midt emot på ena sidan och kyrkan å den andra. Vi säga med flit bodde, ty hon bor der icke mer... Hon bor nu i likboden och inom några få dagar i sin graf på :stadens begrafningsplats. Att hon ej mera finnes till är som en dröm för alla. här, som kände henne... och hvem kände henne icke? Ännu för några få dagar sedan vandrade den feta gestalten lätt och Iedigt omkring knutarna, ljöd det glada skrattet, strålade de klarblä, bottenärliga ögonen, och de pikanta infallen och ordstäfven — såsom ingen annan kunde säga dem — trillade som perlor från de leende och ännu friska läpparne. Döden var rask, den gången: — han pinade icke... han blott skördade. Fru Carin Håkansson, enka efter en landtbrukare, bar i nio år varit boendei Mariefred och der gjort sig känd och värderad såsom en ovanligt rask, duglig och redbar qvinna, en ytterst verksam medborgarinna, en redlig och trofast vän. .Derför saknas hon ock djupt och bittert af hela staden, hvars stödjepelare och sammanhållningslänk hon i viss män var. Sällan torde man någonstädes ha sett så mänga tårar fällas och ett så varmt deltagande gifva sig tillkänna som vid hennes bortgäng den 3 innevarande månad. Fru Håkansson hade till yrke att i sitt hus motfaga inackorderingar för år samt under den vackra ärstiden äfven sommargäster. hvilka stundom tillströmmnde i sådan mängd — särdeles i år — att man ofta förundrade sig ut hön kunde sammanhälla detta kolossala hushäll. helst det icke sällan hände, att en:och annan, ja flera ångbätsresande om helgdagarne kommo och begärde att lå spisa middag hos henne. Aldrig Var hon rådlös om hvad bon skulle gifva sina gäster, aldrig blefvo de oerhörda faten och terrinerna tomma: det var Guds välsignelse på mat, likasom på värdinnans aldrig trytande goda lynne och lustiga talesätt. Hennes bjerta var guldrent och hennes rätträdigRARE ÖRAT ARR SNR MÅ NARE RN SnnÖNERRN SÖR TNE MA STIAN