Dagens Nyheter – 11 juli 1871, sida 2

-—-— OUM — trupperna kåde kastat sig öfver skansarne och voro nu som bäst sysselsatta med att storma dessa. Således befann sig Uffes bataljon någon tid alldeles ensam, utsatt för en mördande eld från tre sidor. Emellertid tordes han icke draga sig tillbaka, ty derigenom skulle fienden få tillfälle att bryta fram med sina härskaror. Men det var en het plats att försvara, ty kulorna hveno om öronen på dem, och mer än en tapper karl dignade till marken. Gång efter annan elog en kanonkula ned och åstadkom förskräckliga luckor i lederna. Slutligen. uppstodo hos Uffe vissa betänkligheter, emedan ingen undsättning kom; han började frukta att utfallet misslyckats och att han nu offrade sitt folk utan den ringaste nytta. Då kom en ryttare, hvilkens kappa fladdrade för vinden, ridande i sporrsträck. Det var general Meza. — Bonjour, monsieur le capitaine, ropade han; huru går det? — Det går som ni ser, svarade Uffe; fortfar det så här, är det snart slut med 0ss allesammans. . — Ni måste hålla ut, mon cher, ni måste hålla ut, slagets utgång beror i detta ögonblick helt och hållet af er. Det är er bataljon, som sammanbinder avantgardet med venstra frygeln ; brister detta band, så är allt förloradt. — Nåväl, så hålla vi väl ut ännu en stund, svarade Uffe.