Dagens Nyheter – 7 juli 1871, sida 1

Article Image
hans omedelbara besittningsrätt till jorden, åtminstone dess fria delning. 5 stå ännu icke under liljornas banr, och likväl ha vi för icke många dagar sedan sett ett förslag framställas inom nationalförsamlingen om återställandet af förstfödslorätten och dess konseqvenser. I kunnen vara öfvertygade om, att bonden, som är på sin vakt, fullkomligt igenkänt den oförsonlige arffienden, att han fullkomligt vet att han icko har någonting godt att vänta af sådana återställare och räddare af samhället. Å andra sidan ser han, till följd af en försåtlig tvetydighet och vanställning af revolutionens principer, i Bonaparte en naturlig beskyddare af sina intressen. Sålunda tillskrifver han, som jag nyss sade, Napoleon civillagen, som är den sköla, den heliga ark, i hvilken han finner garantien för sin eganderätt till jorden. Han nära på tror, om icke säger med fru Staöl, att Napoleon är en Robespierre till häst!s Denne ryttare måste man kasta ur gadeln. Man böricke låta Napoleon hvarken sjelf eller i sin afkomma räkna sig till godo denna beundransvärda eröfring af jorden, för hvilken vi ha att tacka revolutionen. Vi måste bryta med denna tradition, Vi måste bevisa för bonden, att det tvärtom är demokratien, republiken, våra föregångare, sgom han har att tacka icke endast för jorden utan äfven för rätten, att det endast är genom revolutionen som han blifvit jordegare och medborgare. Hans själ höjer sig ännu icke öfver den materiella egendomen, tom skall blifva ett medel för hans moraliska framåtskridande. Revolutionen och rättvisan skilja icke dessa båda slag af framåtskridande. Den egendom, han besitter, bör få ett sedligt inflytande. Med tillhjelp af det oberoende, han genom arbete och egendom förvärfvat, bör han äfven komma till ett annat slags oberoende, andens. Samhället är skyldigt honom detta. Och sedan, då han vet hvarifrån denna tillväxt i välstånd och personlig värdighet förskrifver sig, må de personer, som vilja införa äga skatter, grundlägga fideikommisser och återställa adliga värdigheter, försöka ställa sig in hos honom så mycket som helst — han skall icke mera låta locka eller fresta sig. Framställom oss således för honom såsom män, hvilka utan bitterhet mottaga de hugg han riktar mot oss, hvilka älska honom under den onda dagen såväl som under den goda, hvilka ha omsorg för hans fram tid och hans lycka. (Lifligt bifall ) . För min del fruktar jag icke heller mycket för de stridiga intressena mellan städerna och landsbygden. I sen det sjelfva; långt ifrån att tro på den föregifna beständigheten af denna antagonism, går hela mitt bemödande ut på att låta den rförsvinna. Jag påstår, att det här icke finnes någon fiendtlighet eller några stridiga intressen. et finns endast personer, som begagna sig af okunnigheten på det ena hållet, passionerna på det andra. Denna antagonism, som är ett verk af de dynastiska passionerna, ett päfund, en spekulation af våra fiender, skall försvinna inför en ärligt verkställd räkneoperation. Det behöfves blott att man genom en ny fördelning af valkretsarne försäkrar städerna om deras behöriga andel af representationen. Här skulle vi kunna inlåta oss på undersöknin gen af decentralisationens program. Ehuru detta är en brinnande fråga, bör hon kunna behandlas utan fara och på ett sansadt sätt af personer, som alltid förstå att höja sig till och fasthålla principer, hvilka stå öfver menniskornas extrayaganser: men för närvarande tror jag mig ha tillräckligt betecknat det verk, det republikanska partiet har att utföra i församlingarne, i pressen, vid offentliga och enskilda möten, genom bref och skrifter, enom alla dessa tusen omvändelseoch uppfostringsmedel, som i ett fritt land stå öppna för medborgaren. Jag skulle vilja, säger jag för att fatta mig kort, att vår opposition blef en opposition mot regeringen. Jag skulle deruti icke vilja inlägga någon annan mening än den att göra det goda eller tvinga de andra att göra det (stormande bifallsyttringar); ty jag känner en starkare passion än den att vilja utöfva makten, nemligen den. at; med rättvisa, fasthet och sundt förstånd öfvervaka en laglig makt (appläder) och se de mest lysande reformer utföras af andra händer under blotta påtryckningen af de allmänna idterna och den allmänna andan. Hvad mig beträffar, skall jag, jag tillstär det, fullständigt egna mig åt detta arbete under ett politiskt tillständ, der republiken är erkänd såsom den rättsligen bestående styrelsen. Ty mot rätten kunna endast olagliga anspråk framställas och det låter sig då icke göra att man för att nedslå oss och trampa oss under fötterna uppstiäller mot oss ett beslut, aflockadt af okunnigheten och svagheten,-eller en statskupp eller ett gatutumult. I denna mening har man kunnat säga om den republikanska rätten att den står öfver den råa styrkans attentater och nycker. Om republiken företrädesvis är rättens styrelse, är det derför att alla partier i henne kunna mötas, att hon är den enda styrelseform, der tillträdet till makten står öppet för alla dem, som under allmänhetens ögon bäst ådagalagt sina talanger och dygder (applåder), att vi kunna vända oss mot dem som bekänt sig till antirepublikanska åsigter och säga till dem: 1 viljen styra och grundlägga republiken; godt,

7 juli 1871, sida 1

Thumbnail