Dagens Nyheter – 6 juli 1871, sida 1

OF ELISE FEN en FR drade tider. Det är obestridligt att partiets, ja skulle vilja kalla det, heroiska, chevalereska ålder är tillryggalagd, alltsedan en del af dess förhoppningar blifvit resliserade. Och nu, då det gäller att tillämpa våra principer, åligger det oss att vara lika kalla, lika tåliga, lika måttliga, lika kloka, som vi voro entusiastiska, eldiga, då det gällde att i intets afgrund nedstörta det nya östromerska kejsardömet. (Mycket bra! mycket bra!) Ja, under en regering, som för att upprättbålla ordningen varit nödsakad att åberopa sig republikens lagbundenhet, måste man förstå att vara tåälmodig och endast rikta sina krafter på en sak, och denna sak, som genast måste kunna realiseras, får man icke öfvergifva förr än den blifvit förverkligad. . Mina herrar, tillåten mig säga, att ju mera vi centralisera våra krafter på en enda punkt, desto hastigare skola vi framkalla hängifna bundsförvandter i den allmäna rösträttens leder, hvilken afgör i sista instansen, och ju kortare skola vi göra det afstånd, som skiljer oss från framgången. är lösen bör vara enhet och enkelhet i målet; men det är icke nog att ha fattat ett fast beslut att göra det republikanska partiet till ett på en gång principielt och praktiskt parti, ett regeringsParti; detta parti bör derjemte hafva ett klart och tydligt, från utopier och kimärer befriadt PEO fam framför allt bör man icke af något låta hindra sig att realisera detsamma och aldrig låta förtrötta sig i den kamp man påbörjat, för att omskapa landet, omskapa dess seder och, genom att befria det från intriganter, hindra det att ständigt kastas mellan despotism och upplopp. Man måste aflägena det onda, som är orsaken till alla våra olyckor, nemligen okunnigheten, hvilken omvexlande föder despotism eller demagogi. Af alla de medel, som statsmännen känna sig benägna att använda till afbjelpande af detta onda, är det dock ett, som beherrskar och i sig innefattar alla de öfriga: nemligen allas uppfostran. Man måste veta genom hvilka utvägar, genom hvilket förfaringssätt, man redan dagen efter våra olyckor, som icke endast bero på den regering vi varit underkastade, utan äfven på allmänandans förfall, skall kunna skydda landet mot de fel, de förvillelser, de Tågheter, som stått oss så dyrt. Låtom oss närmare undersöka våra olyckor och dervid gå tillbaka till orsakerna, framför allt till den förnämsta bland dem alla: den att vi stå efter för andra, vida mindre begåfvade folk än vi, men hvilka ha gått framåt under det vi stått stilla. Ja, man kan med grundade skäl påstå, att detär vårt bristfälliga uppfostringsväsende, som varit vållande till våra olyckor. Vi hafva blifvit slagna af motståndare, som Hade till allierade förutseendet, diseiplinen och vetandet, hvilket ytterligare utgör ett, bevis att äfven vid den materiella styrkans konflikter är det intelligensen, som blir segervinnare. Och hvad de inre förhållandena beträffar, vill jag fråga, om det icke är den okunnighet, hvaruti man lemnat massorna, som vid nästan bestämda tider framkallar dessa kriser, dessa fruktansvärda utbrott, som framträda i vår historia som ett slags kroniska åkommor. och det med enrtegelbundenhet, att man på förhand hardt nära kan bestämma, när dessa väldiga sociala stormar skola inträfta. Jåa, vi måste göra oss qvitt det förflutna. Vi mäste omskapa Frankrike. Sådant var det utrop, som dagen. efter våra olyckor banade sig väg från allas bröst. Undertrenne månader har detta heliga rop lätit höra sig, vittnande om en plötsligt uppkonimen klarsynthet hos ett folk, som icke ville omkomma. Man hör icke längre detta röp. Man hör icke i dag talas om annat än dynastiska komplotter och intriger; det är nu endast fräga om hvilken pretendent, som skall tillskansa sig det nödställda fäderneslandets qvarlefvor. Det är nödvändigt att detta uppbör; man måste beslutsamt göra en ända på detta skandalösa gräl och blott tänka på Frankrike. Man måste vända sig till de okunnige och löttlösa och göra den allmänna omröstningen, som är styrka genom antalet, till makten upplyst af förnuftet. Revolutionen måste afslutas. 2 . Ja, så smädade än franska republikens män och grundsatser nu äro, så böra vi högt fordra dem tillbaka, fullfölja vårt verk, som ej-får sluta förr än revolutionen blir fullbordad (bifallsrop); men, mina herrar, med detta ordet revolution förstår jag spridningen af de rättvisans och förnuftets rinciper, som gåfvo den lif och anda, och jag tillPrhakhstar med hela min kraft det infernaliskt beräknade pftertikopde gom Föch motståndare gjort genom att gripa till våldsamheter. h ? Rovolutionen har velat tillförsäkra åt alla rältviss sjemniihetofrik etpden prokla mfradearhotets rike och ville. att. alla skulle få del af dess lag liga frukter; men hon blef hindrad i sitt framskridande och nästan -vanställd.De materiella eröfringarne fingo vi delvis-behålla, men på de moraliska och politiska konseqvenserna väntar ännu den stora massan: arbetarne och bönderna, de -senare -isynnerhet, hafva ej skördat annat än materiel vinst, hvilken nog är dyrbar, det är sannt, och värd all vär NS men dock ej tillräcklig för att förmå bilda fria, fullfärdiga medborgare. Också, är ingenting. mera logiskt, mera naturligt