Dagens Nyheter – 6 juli 1871, sida 1

ligare åtta dagars förlopp skulle taga slut. tta dagar äro visserligen under vanliga förhållanden ingen evighet, men en hvår som vet hvad det vill säga att vänta; längtansfullt räkna veckorna, dagarne, timmarne och ändtligen, när man står invid målet, få veta att man skall vänta ännu åtta dagar — enhvar som pröfvat detta, hån vet också, att under sådana omständigheter bli åtta dagar nästan en evighet. För Uffe och hans Bätaljök blef dennöw pinsamma väntan något lindrad derigenom ätt de fingo order att marschera ned till Als; det var ändå alltid en omvexling. Men sedan de väl kommit till Als, märkte de att förändringen i sjelfva verket ej var så stor, ty de leriga vägarne voro här lika uppblötta som i Jutland, vädret var lika Kållt och duskigt, och det däliga humöret hade man fört med sig. För att dock göra ett försök, om det icke var möjligt att åvägabringa en något gladare stämning, hittade ett par officerare på att arrangera ett litet dryckesgille. Äfven Uffe blef inbjuden men undanbåd sig nöjet; emellertid lade major Amstrup riktigt an på att öfvertala honom, så att han slutligen måste gifva med sig, ehuru det skedde belt och hållet mot hans vilja. Här sammanträffade han med kapten Zimmerthal, som nyligen återkommit från Köpenhamn. Uffe blef icke synnerligen uppmuntrad genom detta möte; Zimmerthal helsade på honom