Dagens Nyheter – 6 juli 1871, sida 1

het :eller af p sonligt intresse hatat henne, nu begagna sig af lättrogenheten och paniken, till att systematiskt vanställa händelserna och menniskorna och till att ekrifva de senaste månadernas öfverdrifter på republikens räkning, denna republik, hvilken de dock hafva att tacka tör att de icke omkommo i stormen. Och jag finner en likhet, full af lärdomar, mellan den nuvarande ställningen och den som utveckiade sig i maj månad 1870. I maj månad 1870 tillspordes Frankrike; I veten af hvem och huru. Men icke desto mindre är det sannt, att det var beklädt med rättigheten att uttala sig om sitt öde. Medelst en koalition mellan alla slags farhågor, som upphetsades af en besoldad press, medelst en koalition mellan de lägsta intressen — dynastiska intressen, parasitiska intressen — öfverrumplade man Frankrike och aflockade det dess votum, men icke desto mindre uttalade det sin dom, och med förkrossande hastighet gick denna dom, trenne månader derefter, 1 fullbordan, och vårt land blef tuktadt, strafiadt öfver all höfva och rättvisa derför, att det lemnat sig i en imperators brottsliga händer. I dag förelä ger man det under olika namn samma fråga: skall det ännu en gång abdikera och stjelpa I dynastiernas hjulspär? Med hvilka benämningar man än må förkläda förhållandena, så är det dock alltjemt samma frågan nemligen om Frankrike fritt vill regera ig sjelft, eller om det vill lemna sig i en annans våld, och om den förfärliga erfarenhetskurs, ur hvilken det utgått blödande, stympadt, slutligen skall lära det att endast lita på sig sjelft och att icke låta leda sig af någon annan. Tröstande omständighet! Trots de öfverdrifter och brott som stämplat den parisiska kommunens fall, trots den störtflod af smädelser, som midt under pågående inbördes krig blifvit lössläppt mot det republikanska partiet, har dock landet bevarat sin kallblodighet; municipalvalen ha bevisat, att landet icke ens dagen efter den förfärliga krisen hängaf sig åt reaktionen. Det ligger häruti ett hopp, som bör inge oss tålamod och vishet vid utförandet af vår politiska verksamhet. Jag tror att, tack vare den mellan de olika republikanska partierna åstadkomma unionen, skola vi: kunna gifva Frankrike skådespeletaf ett väl disciplineradt parti, fast i sina. grundsatser, arbetsamt, vaksamt och beslutet att väga allt, för att öfvertyga Frankrike om dess förmåga att regera sig sjeltt, med ett ord, ett parti som. har till valspråk de bekanta orden: makten åt den visaste och värdigaste. Vi måste således vara de visaste. Nå väl, det skall icke kosta oss synnerlig möda, och detta af det enda skäl. att det icke gifves någon verkligt vis, någon verkligt kibringande politik utom den republikanska. (Mycket bra.) Men vi få icke låta locka oss från rätta vägen, vare sig af beskyllningar: eller smädelser, ty jag är öfvertygad, att om vi hålla oss fasta och qvarstanna på vär post, om vi försöka att gifva alla framställda frågor en republikansk lösning, skola vi snart lyckas öfvertyga de förmätne, som förakta eller ignorera oss, att vi äro förtjenta af nägot bättre in smädelser, att vi äro ett parti i stånd att öfvertaga regeringstömmarne, att vi äro intelligensers och förnuftets parti, och att det är hos våra avhängare man finner verkliga garantier för vetarlde; ocgennytta och ordning, hvarföratan en regering endast är en affär till förmån för några få. Vi mäste derför med ord och handling understödja vår närvarande republikanska styrelse. Utan att inlåta mig i någon diskussion öfver små futtiga meningsskilnader, anser jag mig böra säga er, att en regering, i hvars namn man stiftar sagar, upptager milltarder, skipar rättvisa och kufvar uppror, som skulle varit mäktiga att bortblåsa tio monarkier, är en bestående och laglig regering, som just genom sina handlingar ådagalägger sin styrka och befogenhet. Denna regering inger hvarjom och enom vördnad, och hvem som hotar henne är en upprorsstiftare. (Bravo! bravo !) At de visaster Åt de värdigaste! Förträffligt: Det är ju en förbindelse, som man bör antaga, Detta är emellertid icke något nytt valspråk för republikanerna; det är tvärtom deras lärosats, att endast förtjenst och dygd äro Gvalifikationer för offentliga embetens erhållande. Det är om denna aktning för förtjensten och moraliteten som vi fåfängt hafva påmint kejsardömet, och det var just derför, att sedeläran förbjuder all dagtingan med en makt, grundad på brott och upprätthällen genom korruptian, som vår opposition då var obeveklig, revolutionär. Nu, under den republikanska styrelsen, bör ophositlonen antaga en annan kartor och ma fiera sitt sätt att gå till väga; hon bör nu endas ÖVA påtryckning och Kontroll, MitTeke förstöra och undergräfva. Ja, vi skola visa aktning för er makt, för er lagbundenhet, för de medel I väljen, men vi skola icke derför afstå från vår rätt att granska och reformera; och som vi aldrig af nå gon hafva begärt nägra ynnestbevis, skola vi låta den offentliga rösträtten afgöra mellan dem som förakta oss och dem som hafva haft mod ochihärdighet att kämpa för republiken och friheten. (Lifligt bifall.) a Denna uppfattning af öppositionens roll under republiken beror : på förändrad älder och förän-