Dagens Nyheter – 6 juli 1871, sida 1

RRENO Se Nee än dessa bönders voteringar och handlingssätt, hvaröfver man då och då beklagar sig, utan att man vill taga med i räkningen den intellektuella underlägsenhet. i hvilken samhället håller dem qvar essa klagomål äro icke rättvisa, icke välgrundade, de vända sig mot dem som framföra em, de härleda sig från organisationen af ett samhälle, som saknar förutseende. Bönderna stå i intellektuelt hänseende ett par sekler efter landets öfriga, upplysta befolkning. Ja, mina herrar, skilnaden är ofantlig mellan dem och oss, som fått klassisk och vetenskaplig uppfostran, äfven om den är ofullständig; vi som fått lära oss känna vår historia, vi som kunna tala vårt språk, medan — det är sorgligt att behöfva säga det — så många af våra landsmän ännu blott kunna framstamma det. Ah: denne bonde, som egnar sig åt skötandet af jorden, som så modigt bär dagens tunga och möda, utan annan tröst än den att kunna åt sina barn lemna fädernetorfvan tillökad med en upplöjd jordlapp, alla hans passioner, all hans glädje, Ala hans bekymmer äro koncentrerade på omsorgerna om detta fidernearft Han får ej veta något från den yttre verlden, från det samhälle, hvari han lefver, annat än rykten och sagor; han är ett rof för första fiffiga bedraare; utan att veta det, slår han revolutionens, lans välgörarinnas. ädla bröst, han erlägger lojalt sina skatter och offrar sitt blod för ett samhälle, för hvilket han hyser lika mycken fruktan som vördnad. Men dertill inskränker sig också hans roll, och talar ni med honom om principer, så vet han ej hvad det är, utan menar naturligtvis intressen. Det är således till bönderna man utan uppskof måste vända sig, det är dem man måste rycka upp och gifva undervisning. Orden honderezemente och bondekammare, som partierna användt, måste erhålla anseende, de få ej vara en orättvis benämning. Ah, mina herrar, hvad det hade varit önskligt att en bondekammare funnes i detta ords fulla mening, ty det är icke med landtjunkare man skapar en bondekammare, utan med upplysta och fria bönder, skickliga att representera sig sjelfva; derigenom skulle, i stället för att vara ett raljeri, denna bondekåmmares qvaliflkation blifva en gärd åt civilisationens framsteg hos massorna, . Denna nya sociala styrka skulle bli till nytta för en allmän välfärd. Men tyvärr ha vi ej kommit derhän och man skall lägga hinder i vägen för detta framsteg. ända till dess den franska demokratien förmår tydligen ädagaligga, att en lifsfråga för de högre klasserna -— i fall man vill omskapa fäderneslandet, om man vill återgifva åt det dess storhet, dess makt och dess anda — är just att uppfostra, att moraliskt emancipera denna efolkning af arbetare, som eger i behåll en ännu jungfrulig friskhet och outtömliga skatter af verkTanihöt och fallenheter. Man måste inpränta i bönderna hvad de äro samhället skyldige och hvad de af detsamma kunna fordra. (Bifallsrop.) Den dag man fått riktigt klart för sig, att vi ej hafva ett mera stort, mera brådskande värf, att vi böra lemna å sido, uppskjuta andra reformer, att vi hafva blott ett mål: att undervisa folket, att sprida upplysning och vetande bland massorna, den dagen blir en vigtig punkt betecknad på den väg, som leder till vår pånyttfödelse. Men det blir nödvändigt att vår verksamhet fördubblas; att den riktas på utvecklingen af själ och kropp, korteligen, att en sund själ må finnas i hvarje sund kropp. Jag vill feke blott att hvarje man tänker och läser, utan jag vill också att han skall kunna handla och kunna slåss. Vid sidan afskolmästaren mäste gymnasten och soldaten nödvändigt finnas, på det våra barn, våra medborgare, vära soldater må förstå att föra värjan, handtera cväret, göra långa marscher, tillbringa natten uner himmelens fäste, att modigt utstå allt för fosterlandet. Man måste på en gäng taga ihop med begge slagen af uppfostran, ty i annat fall skapar man blott lärdt folk, icke patrioter.. Men, m. hrr, derför att vi måste underkasta oss den förödrajus kelsen att se Klebers ooh Hoches Frankrike förlora två af sina mest patriotiska provinser, dem som egde på samma gång den bästa militära, kommersiella, industriella och demokratiska andan, böra vi ej kasta skulden härför få annat än vår fysiska och moraliska underlägsenhet. I detta nu bjuder oss fosterlandets intresse att icke uttala okloka ord, att tillsluta våra läppar och att låta våra känslor svalla tillbaka till hjertats djup, att med friska krafter börja det stora nationella pånyttfödelsearbetet, att på detta nedlägga all nödig tid, för att få ett arbate som är varaktigt. Om dertill behöfvas tio år, tjugu år, så måste dessa tio, dessa tjugu år användas; men vi mäste börja Zenast, hvarje är mäste vi se hur en ny, star q JIntelligent generation träder fram, som är lika hänifvenvetändetsor-fosterlandetsoch.som-Å sitt njerta hyser den tanken att-man aldrig så bra tjenar sitt land som när man tjenar det med sin arm och sitt förstånd. Vi ha gätt i en hård skola, vi böra, om det-är möjligt, ofria oss trär. den farliga fåfängan, som -beredt oss så många olyckor; vi måste omskapa oss, återupprätta oss, det är offret, det är botemedlet Och ingenting får varg för dyrt för detta måls vinnande. Vårt yrkande måste framför alla andra blifva: den fullständi aste unde ning från grunden till spetson af det